Blues orkade inte med ny skräll

Pelicans–Blues 2–1 (1–0, 1–1, 0-0)
Pelicans till final med 4–1 i matcher.

Trots att den femte semifinalmatchen bara slutade i en uddamålsseger för Pelicans var Blues egentligen aldrig nära en seger. Utöver Juuso Ikonens straffmål var det sparsamt med målchanser för Esbolaget. Blues räckte helt enkelt inte till i säsongens elfte timme. Man stångade sig blodig mot en Pelicansmur med Joonas Kuusela som sista utpost. Man ville så mycket i Blueslägret, men utdelningen var klen.

Det var en samling deppade Bluesspelare som efter matchen i Lahtishallen försökte analysera vad som gick snett.

– När Pelicans segrar med 4–1 är det inget tvivel om vilket av lagen som förtjänade ett avancemang till final, säger Toni Kähkönen med en djup suck.

Direkt från nedsläpp kunde man se att Blues uppförsbacke var för tung. Glöden och viljan som präglade kvartsfinalserien mot KalPa saknades.

– Visst försökte vi skapa en slutspurt, men den var ineffektiv samtidigt som Pelicans försvarsspel var av högsta klass. Vi kan inte beskyllas för att vi inte skulle ha kämpat, men det är en klen tröst. Jag tycker inte att bränslet tog slut, säger Kähkönen.

Om sin egen insats i serien är Kähkönen fåordig.
– Inte kan jag vara nöjd. Jag fick aldrig ut det maximala av mitt kunnande. Och den individuella insatsen går ju alltid i andra hand efter lagets bästa. Vi ska alla ta en titt i spegeln, säger Kähkönen.

För Blues väntar till näst en match om bronsmedaljens öde. Trots att det bara hade gått några minuter efter semifinalseriens slut vågade Kähkönen redan blicka framåt.

– Jag tror att bronsmatchen intresserar de flesta av oss. Det är så många spelare som inte har en medalj i priskåpet. För att vi ska ta en medalj krävs ännu att vi analyserar vad som gick snett i den här serien. Men jag vill nog ha en bronspeng.

Marjamäki stolt över laget
Bluescoachen Lauri Marjamäki såg ännu mer deppad ut än sina adepter. Första säsongen som chefstränare är så gott som slut. Han medgav att Pelicans förtjänade en plats i finalen.

– Pelicans var bättre på alla områden - målvaktsspelet, försvaret, anfallet och självfallet också i båset. Hatten av för Pelicans och mina varmaste gratulationer till alla hockeyvänner i Lahtis, säger Marjamäki och får ta emot rungande applåder av den sjungande Pelicansklacken.

Efter en stunds funderande får Marjamäki fram ett krampaktigt leende.
– Jag vill lyfta fram mitt eget lag. Vi gjorde vad vi kunde. Vi får senare ta en analys om varför vi inte fick ut mer av vårt kunnande i den här serien. Men spelarna har visat ett stort mod och vuxit till sig under säsongen. Det är jag stolt över, säger Marjamäki.