1–2. Roman Eremenko gjorde vad han kunde mot Sverige. Foto: Tor Wennström

Kommentar – Ett steg framåt

Om vi i framtiden kan slopa ordet "om" så går finsk fotboll en lysande framtid till mötes.

Nu blev det igen för många om hängande i luften. Tänk om Väyrynen gjort mål, tänk om Kappe hittat rätt, tänk om vi inte missat i markeringen.

Förbundskapten Paatelainen hade rätt i många saker på presskonferensen efter match. Han hade all rätt att vara nöjd med Finlands spel, med Finlands attityd och med insatsen som helhet. Han gick till och med så långt att han påstod att Finland var det bättre laget. Lite svårare att hålla med om det även om Finland rent spelmässigt var steget före Sverige.

Men fotboll handlar om att göra mål och där var Sverige bättre. Två chanser, två mål och så var Blågult nära ännu ett stort mästerskap. Det är skillnaden på ett bra lag och ett lag som håller på att formas till något. Det finns en orsak till att Sebastian Larsson spelar i Sunderland och Mika Väyrynen i Leeds, att Martin Olsson håller till i Blackburn och Kasper Hämäläinen i Djurgården. Superstjärnan Zlatan Ibrahimovic hade råd att vara usel och loj. Han är avstängd mot Holland men frågan är om inte Sverige just nu är bättre utan Milandivan som måste vara rena rama arseniken för sammanhållningen och lagandan då han är på detta humör.

Paatelainen har gjort väl ifrån sig och han har på rätt kort tid lyckats sätta sin prägel på laget. Rent spelmässigt har inte Finland varit så här bra på rätt länge. Det ska man ta med sig, vilket man kommer att göra. Strukturen börjar finnas där och Paatelainen har en glasklar idé om hur hans lag ska spela. Spelarna tycks dessutom lyssna väldigt noggrant på Paatelainen som lyckats skapa en stark vi-identitet, något som lyst med sin frånvaro i många år då det gäller landslaget.
Det här var ett steg framåt, till och med ett stort steg. Det finns en bra grund att bygga vidare på. En förlust är alltid en förlust men den här gången sved det inte så illa.