Hon städar sig mot nya OS-medaljer

En OS-guldmedaljör i skytte, en sliten elitchef i friidrott, en seglingstränare i tajts, en roddare och ett par friidrottare i samspråk kring en cricketklubba av plast. Bilden kompletteras av några tennisbollar och ett septemberregn som letar sig in också i de mest avancerade joggingskorna.

– Vad menar ni att vi egentligen ska göra? Fungerar den här som paddel också, frågar sig Satu Mäkelä-Nummela och viftar vilt med klubban.

Roddaren Minna Nieminen föreslår att Mäkelä-Nummela någon gång ska ta med tingesten i en båt och försöka. Sedan övergår duon till att lyssna på instruktionerna. Det handlar om ett femtiotal potentiella Londonidrottare som i OS-kommitténs regi samlats på Vierumäki. Meningen är att idrottare från olika grenar ska lära känna varandra genom en engelskinspirerad lagtävling och samtidigt få den första informationen om vad som väntar när det drar ihop sig till OS.

En av de församlade som med tanke på tidigare erfarenhet lätt kan föreställa sig hur det blir att resa till OS-byn i London är Mäkelä-Nummela. För fyra år sedan blev hon ett välkänt ansikte över en natt då hon vann guld i trap i Peking. I Vierumäki hör hon till de mera rutinerade idrottarna.

– Jag känner knappt igen någon alls. Jag sade just åt Minna att det måste bero på att jag blivit gammal.

När Mäkelä-Nummela vann guld i Peking var hon 37 år. Tre år senare är hon sig lik – om något ännu pratsammare än tidigare. Lika starka åsikter har hon också.

Då hon efter OS-guldet fick frågan om hur mycket hon tror att kommer att förändras i vardagen efter segern blev Mäkelä-Nummela nästan arg. Ingenting skulle förändras. Samma fråga tre år senare väcker likadana reaktioner.

– Vadå förändrats? Jag har blivit äldre. Ingenting har blivit annorlunda eftersom jag inte vill det. Jag jobbar fortfarande och skulle aldrig kunna tänka mig att vara idrottare på heltid. Efter jobbet tränar jag om jag inte städar.

Det här med städning är ett av de ämnen hon gärna talar om. Till Mäkelä-Nummelas rutiner både före och efter tävling hör att städa och dammsuga. Det är hennes sätt att ladda upp och bringa ordning i tankarna.

– Alltså, jag städar inte för att det behövs hemma utan för att jag själv behöver det. Det ska jag göra också när jag kommer hem härifrån, säger hon och spanar efter Jarmo Mäkelä och de andra lagkamraterna som avslutat cricketsessionen och lyssnar på stafettinstruktioner.

Inga medaljlöften
Skyttarna har traditionellt hört till de idrottare som överraskat positivt i OS och till de idrottare som lyfts fram bara vart fjärde år. Mäkelä-Nummela har ingenting emot att det fungerar på det sättet men däremot vågar hon inte lova något medaljregn i London.

– Tyvärr är det inte många damer som är redo att ta över efter mig. Och läget på herrsidan är heller inte mycket att hurra för.

Men du själv då? Tror du på favorit i repris?
– Jag tänker inte säga att medalj är mitt mål. Det är realistiskt att satsa på en finalplats. Så gjorde jag också i Peking. Om man sedan tar sig så långt är det bara att tävla vidare och se hur allting utvecklar sig i finalen.

I dagsläget då säsongen lider mot sitt slut är Mäkelä-Nummelas tävlingslust inte på topp. Åtminstone inte i skytte.

– Nästa år kommer jag att vara med i några världscupstävlingar, i tre av fyra. Och så väntar EM på Cypern.

När det gäller hennes grupps möjligheter att besegra de andra sommaridrottarna i Vierumäkitävlingen rådet det ingen brist på inspiration.

Lekfullt men seriöst
Mäkelä-Nummela ska just komma in på hur väl hon känner till London som stad och på hur stor skillnad det är att tävla där jämfört med i Peking när hon inser att hennes lag ska ta itu med nästa tävling på programmet, stafetten.

– Hördu, nu har det ren gått hur många minuter som helst, nu ska här tävlas, säger hon och rusar i väg mot stafettlaget.

Den jippoaktiga lagtävlingen på Vierumäki är inte riktigt lika lekfull som den var tänkt att vara. Men så har just den här gruppen en medlem som är regerande OS-mästare i sitt lag.