Noll medaljer – noll poäng – noll ursäkter

– Jag befinner mig inte i chock men jag är heller inte glad.
Spjuttävlingen har just avslutats för finländsk del medan guldstriden mellan Matthias de Zordo och Andreas Thorkildsen fortfarande pågår. Träningsansvarige Jarmo Mäkelä verkar ha ganska klart för sig vilka orsakerna till den finländska djupdykningen är.

Vad som ska göras för att rätta till det hela är svårare.
– Åttio procent av landslagsidrottarnas personliga tränare har ett annat jobb vid sidan om. Så här har det alltid varit inom friidrotten. Skillnaden till 80- och 90-talet är att jobben kräver mera av alla än tidigare, säger Mäkelä.

Mäkelä har många brådskande frågor att ta itu med direkt. Inför nästa säsong med både OS och hemma-EM ska friidrottarnas resurser bli större och det är hans ansvar att se till att de pengarna används så effektivs som möjligt.

Frågan är ändå om han hinner ta itu med den uppgiften innan förbundet tar ställning till frågan som ställdes direkt efter att den sista finländaren, Ruuskanen, gjort sitt i Daegu. Vad händer nu? Vem bär ansvaret för den nattsvarta insatsen som helhet?

– Den här gången kommer resultaten att analyseras och slutsatserna att dras snabbt. Sen informerar vi om allting på en gång, blir Mäkeläs svar.

En sak som är aktuell är grentränarnas läge. Till exempel spjuttränaren Hannu Kangas hotade efter senaste VM med att avgå. Då blev han lockad att fortsätta men avsaknaden av topplaceringar i Daegu gör att frågan är aktuell igen.

– Träningen och kvaliteten på den är det allra viktigaste. Ett sätt att höja det senare är genom flera lägersatsningar under vintern. Grentränarnas kontrakt gäller fram till 2012, säger Mäkelä, då han blir ombedd att komma med konkreta exempel på förbättringar.

Antti Ruuskanen, som tillsammans med Olli-Pekka Karjalainen stod för de bästa finländska insatserna, är en av landslagsidrottarna som valt att gå sin egen väg. Tillsammans med tränaren Aki Parviainen har han lagt upp träningen som det passar honom bäst.

– Det känns ibland som att man inte riktigt tror på oss idrottare. Då pratar jag framför allt om OS-kommittén och inte om friidrottsförbundet, funderar Ruuskanen, som inte hör till de idrottare som får maximalt ekonomiskt stöd av OS-kommittén.

En mycket mera trovärdig utvärdering av friidrottsförbundets relation till idrottarna får man leta efter med tanke på alla turer kring Ruuskanens VM-nominering.

– Vi får ta det där sen på hösten. Om alla skulle ha hållit fast vid reglerna skulle vi aldrig ha hamnat i den här situationen, säger Ruuskanen.

Spjutkrisen är bara en del av den betydligt större friidrottsstormen. En storm som snabbast möjligt måste ridas ut om någonting ska kunna räddas före hemma-EM och OS.

Direkt efter det som för Finlands del blev det svarta slutet på VM ser Mäkelä ut som om han gärna skulle lämna över ansvaret åt någon annan. Förutsatt att det finns frivilliga.

– Idrotten skiljer sig från affärsverksamhet på så sätt att allting händer snabbt och kasten är tvära. Dagarna mellan att vara hjälte och syndabock kan vara mycket få.