Rivstart på Ruuskanens revanschresa

Tero Pitkämäki, Ari Mannio, Antti Ruuskanen. Tripp–trapp–trull. Ungefär så hade frididrottsförbundet sett VM-kvalet framför sig. Trull blev medskickad bara på nåder, efter att idrottens skiljedomstol sagt sitt.

Två kvalgrupper senare kunde ordningen kastas om. Friidrottsförbundet presenterar stolt: Antti Ruuskanen, Finlands enda spjutfinalist.

– Nja, det kanske är fel att tala om att ge igen. Viktigast just nu är att fokusera på finalen. Vi brottas om de här sakerna sen på hösten, säger Ruuskanen.

Ruuskanen kunde mycket väl ha valt att i offentligheten gotta sig åt att han, som först utsågs till reserv, blev den enda som klarade av kvalet i Daegu. Men Ruuskanen väljer att begrava stridsyxan för stunden och i stället göra vad som krävs för att de långa kasten ska sitta i morgondagens final.

För det kommer att behövas längre kast än i går. Under en kväll där dramaturgin var som gjord för finska spjutrubriker gick Ruuskanen till final med darr på ribban. Resultatet 81,03 gav en tolfteplats i kvalet.

– Det lönar sig inte att vara för nöjd. Jag hoppas ännu på att det ska bli bättre i finalen. Tajmingen var inte perfekt i dag. Det här känns som en lättnad. Det har varit tunga veckor. Jag har varken läst tidningar eller e-post.

Särskilt glad är Ruuskanen åt att han fick till ett tillräckligt långt kast trots pressen han befann sig under.

– Det lovar gott att kunna prestera så här bra under både press och allas förstoringsglas. Jag gjorde precis som Parviainen sade och tog det disciplinerat och lite försiktigt.

För att göra dramatiken ännu större var Ari Mannio den enda som i slutet av den sista kvalomgången kunde putta bort Ruuskanen från finalen. Men det kastet valde den blivande finalisten att inte se.

– Jag satt bortvänd och tänkte djupa tankar. Jag har spänt mig och varit tillräckligt nervös tidigare i sommar för att det ska vara nog för hela säsongen. Först när Ari kom och klappade mig på axeln visste jag att det var klart.

För Pitkämäki och Mannio fanns det sist och slutligen inte så mycket att vara nervös över. Pitkämäkis 79,46 räckte till en 17:e plats medan Mannio med 80,27 meter var betydligt närmare final.

– Karriärens största besvikelse, säger Mannio.

– Vad som gick fel? Att jag kastade en meter för kort.

Pitkämäki var lite utförligare i sin analys men gav samtidigt intrycket av att vara djupare besviken än debutanten Mannio.

– Det fanns ljus i fönstret. Men jag försökte för mycket och spände mig. Det är för svårt, jag kan inte säga något utförligare nu.

Men tillbaka till den enda glada finländaren i går. Vad händer när finalen väntar i morgon? Revanschen är redan avklarad, går det att ladda om?

– Jag har ingenting att förlora, bara att vinna. Jag vill vara bland de åtta bästa. Sett till statistiken ska jag vara 25:e, så den positionen är redan förbättrad.

Ruuskanen skulle inte vara Ruuskanen om han inte skulle avrunda kvällen på stadion med en oväntad kommentar efter ett oväntat resultat och ett ovanligt spjutkval.

– Kroppen känns bra och jag behövde inga smärtstillande. Jag kastade ekologiskt.