Inlägget: Ribban högt redan första dagen

När VM arrangeras i en storstad som Daegu, Sydkoreas fjärde största stad, är det ovanligt att tävlingen syns i gatubilden i lika hög grad som här. Banderoller med tävlingens slogan “Sprint together for tomorrow”, hänger på alla stora byggnader också långt ifrån Daegustadion och från centrum. Den första frågan som serveras på bussar, i metron och på gatorna är om man är idrottare eller journalist och associationerna till svaret “Finland” är utan undantag “Nokia” eller “julgubben”.

Jung Kwanyoung, en av de många ortsbor som myllrar omkring i staden under fredagens lunchpaus, har redan hunnit till stadion två gånger för att följa med förberedelserna. Under tävlingsdagarna kommer det att bli flera besök framför allt då löpgrenarna står på programmet. De inhemska friidrottsnamnen har Kwanyoung inte mycket till övers för, det är de internationella stjärnorna som intresserar. Och på tal om internationella stjärnor – Tero Pitkämäki är det enda finländska namnet som nämns i det officiella programbladet där guldfavoriterna och deras främsta konkurrenter presenteras.
Precis som alla andra ortsbor jag råkat på under de första dagarna i Daegu är Kwanyoung vänlig, bugar och tackar och vinkar och ler utan avbrott. De frivilliga som ställer upp på VM-arrangemangen är så måna om att vara till lags att de svarar också på frågor som de inte har ett korrekt svar på, vilket inte alltid fyller sin funktion men som är det första bestående intrycket av koreanerna.

Att generalisera och beskriva ett land, en provins, en VM-ort och ett stadion är omöjligt efter bara några korta dagar. Ändå är det samma neonskyltar, samma blingbling, samma pastellfärger, samma Hello Kitty och samma käcka melodier som alla VM-besökare och idrottare kommer att ta med sig från Daegu. Dröm och passion är ytterligare två adjektiv som VM-arrangörerna årgång 2011 vill att åskådarna minns.
Redan innan publiken börjat strömma till arenan och redan innan det är klart vilken resultatnivån på Daegu Blue Arc blir vet man att Daegu lyckats med föresatsen att marknadsföra staden och landet inom ramen för mästerskapet. För Finland och Helsingfors gäller det visserligen EM och inte VM om ett knappt år, men ribban läggs högt i Daegu.