Huntelaar gjorde slut på drömmen

– Vi kan inte sumpa så många chanser och samtidigt göra sådana misstag. Det håller inte, säger mittfältskämpen Aki Riihilahti.
6-1 är siffror som inte går att förklara bort. Ändå kunde den här matchen ha utvecklats på ett annat sätt. Men den gamla finska dödssynden, ineffektiviteten, stod HJK dyrt.

Om Schalke försvarade lojt och arrogant i Helsingfors kan det samma sägas om returmötet. Det var svängdörrar för hela slanten då Alexander Ring, Sebastian Sorsa, Berat Sadik och denne underbara Pukki valsade runt med de namnstarka hemmaspelarna så det stod härliga till. Pukki kunde ha gjort 0–1 efter 45 sekunder men skottet gick en bra bit förbi.

Schalkes anstormning kom i gång så småningom men HJK var hela tiden livsfarliga i sina snabba spelvändningar. 1–0 kom på straff efter att Rafinha rivit ner superstjärnan Raúl. Från elva meter gjorde Klaas-Jan Huntelaar inget misstag. Straffen var odiskutabel, offsidetolkningen något kontroversiell.
– Från sidlinjen såg straffen billig ut, säger tränare Antti Muurinen.

Målet fick dock inte den effekt den 52 000 ögonpar starka hemmapubliken hoppades på. I stället radade HJK upp chanserna och i matchminut 20 satte Pukki 1–1. Resolut och iskallt ner i borta hörnet. Samma man hade en boll rensad på mållinjen och ett friläge som Fährmann räddade. Lägg till att Sadik hade två lägen och man förstår att det kunde ha stått 1–4 i paus.

I stället stod det 2–1 efter 45 minuter. Raul hittade Huntelaar, Lindström lade sig för tidigt och Rafinha hann inte fram. Ville Wallén var nästan nere på knä och kunde inget göra åt rökaren som satt i nättaket.

– Vi gav precis allt vi hade och skapade lägen men det tröstar ju inte så mycket under rådande omständigheter, säger  Tuomas Kansikas.

Då samme Kansikas, som var senare än snälltåget i minusgrader i så gott som varje duell med Farfan, rev ner peruanen i början av andra fick Huntelaar göra sitt tredje för kvällen från elva meter. En kanske inte helt klockrent dömd straff men samtidigt ska det sägas att Kansikas agerande var ovanligt klumpigt.
– Att de fick ett par straffar hade att göra med att vi inte höll i bollen lika bra som i Helsingfors. Då får de oundvikligen en del lägen som vi borde slippa, menar Riihilahti.

4–1 kom sju minuter senare då Kyriakos Papadopoulos knoppade in fyran efter att mittbackarna Lahti och Lindström tappat allt som heter markering. Senast där gick luften ur HJK. Det fanns inget mer att ge. Huntelaar gjorde ett till och Draxler ett innan manglingen var slut.
– Skit känns det ju. Vi spelar fint i tre halvlekar och så rasar allt ihop under de sista 45. 6–1 är siffror som säger allt. Det bättre laget vann och vi kan inte skylla på någon annan än oss själva, säger Riihilahti.

Kansikas utgick och in kom Mikko Sumusalo. Ett byte som kanske borde ha ägt rum tidigare.
– Nåjo man jag tror inte att någon back i världen hade fått stopp på Farfan den här kvällen. Han var överallt. Schalke visade sin storhet efter paus, det är ett grymt lag, säger Muurinen.

På den här nivån håller det inte att bränna så många lägen som HJK gör. I FM-ligan kommer laget undan med det men skapar man under 180 minuter 12-13 chanser mot ett europeiskt topplag måste minst hälften sitta. Nu satt tre och med den procenten kan det bara sluta på ett sätt.
För Riihilahti, som gör sin sista säsong, var sortin ur Europa säkerligen extra känslosam.

– Det här handlar inte om AKi Riihilahti. Det här handlar om HJK och finsk fotboll. Alla kan säkert räkna ut hur jag känner mig men det är inte huvudsaken.
HJK:s saga i Europa är all. FM-ligan har man så gott som avgjort men det kan kännas lite mindre inspirerande att resa till Valkeakoski på måndag.