Rikala avslutar karriären med OS

Förberedelserna inför stundande VM i kanot är i full gång. För att komma bort från det vardagliga har ett sextiotal kanotister samlats i Kisakallio i Lojo. På sjön nedanför idrottscentret gör de korta och intensiva pass för att vara i toppform i VM i Szeged, Ungern, om tre veckor. För att maxa tävlingsinstinkten har Anne Rikala valt att träna tillsammans med den svenska EM-medaljören Sofia Paldanius.

– Eftersom jag rest, tävlat och tränat tillsammans med landslaget så mycket är det skönt att umgås med andra. Det blir en annan känsla då jag tränar med någon som jag inte är lika van vid. Om jag bara tränar med finländare försvinner tävlingsinstinkten, säger Rikala.

Paldanius är också nöjd över sin nya träningskompis.
– Då jag tränar hemma tränar jag ofta med yngre killar och dem kan man bli lite trött på, säger Paldanius.

På sitt medaljkonto har Rikala åtta EM- och VM-medaljer men inget guld. I FM för en dryg vecka sedan tog Rikala enkelt hem den ädlaste valören på favoritsträckan K1-500 och silver på K1-200, trots att de tunga träningspassen kändes i kroppen. Formkurvan pekar i rätt riktning.

– Jag var närmare Jenni (Mikkonen) som kör 200 meter i år. Det är en bra referens som måste betyda att jag fått lite sprint och fart i kroppen vilket är bra, säger Rikala.

På årets VM delas åtta av tio OS-nationsplatser ut i K-500. Rikala som tidigare konkurrerat med Jenni Mikkonen kommer inte att slåss mot landsmaninnan i år då Mikkonen valt att satsa på K-200. Någon brist på konkurrens lär det ändå inte bli då årets världscuptävlingar varit mycket jämna.

– Man kan komma trea under ett lopp och inte nå finalen nästa gång. Enligt Josefa Idem, som varit med väldigt länge och tog silver i Peking, har kampen aldrig varit så här hård. Alla finalister kanske inte har chansen att ta guld men kan absolut kämpa om en bronsmedalj, säger Paldanius.

Tävlingsinstinkten och viljan att göra sitt yttersta har också blivit starkare då Rikala bestämt sig för att avsluta karriären efter 2012.

– Jag är mer närvarande på träningarna. Det är fint att kunna göra det här. Vi är ute på jättefina platser runt om i världen och jag har många kompisar. Man måste njuta så länge det varar, säger hon.

– Det känns rätt att det finns en bestämd slutpunkt. Jag kunde förstås fortsätta paddla, men det är inte lätt att vara borta hemifrån så mycket. Jag känner att jag vill prova på något annat också. Det känns ganska bra att jag satsar och njuter av detta som jag tycker om. Men jag är 34 år, fyller 35, och om jag vill göra något annat och hitta andra mål känns det som om det är nu brytningen ska komma, säger Rikala som har utbildat sig i idrottsfysiologi.

Det är inte första gången Rikala bestämt sig för att lägga av. År 2009 tvingade en ryggskada Rikala att vila och före VM i Polen i fjol delade hon ut sina landslagströjor till konkurrenterna då toppresultaten uteblev. Under skadeperioden sålde hon två kanoter och köpte sig en segelbåt.

– Förra året hade jag redan bestämt att VM i Polen ska bli min sista tävling, eftersom det inte gått så bra. Sedan fick jag en VM-medalj och den dagen ändrade jag mig. Jag fick tillbaka självförtroendet och motivationen och bestämde mig för att köra i två år till, säger hon.