Storslam för stjärnprydda i sprintstafetter

Tio minuter efter att HIFK:s damer i imponerande stil löpt till ett överlägset guld på damernas 4 x 100 meter stod löparna uppställda på banorna för herrarnas korta stafett.
I solgasset i över 30 plusgrader i Skavaböle ljöd Survivors "Eye Of The Tiger" ur högtalarna under banpresentationen . En större idrottstävlingsplåga får man leta efter, men IFK:s startman Joona-Ville Heinä såg för sin del ut att digga. Heinä svängde med huvudet och armarna, mimade med i texten och gungade med hela kroppen.
– Nä, det är ingen favoritlåt. Och annars brukar jag aldrig hålla på så där. Jag brukar alltid vara en högst allvarlig pojke på startstrecket, så jag tänkte att nu ska jag försöka på något nytt, förklarar Heinä som har 110 meter häck som specialitet.
– I häcklöpning behöver man lite äkta raseri vid start. Nu tänkte jag ta det lite mer avslappnat. Det här är ju kul. Alla tycker om stafetter, det är sällan man som friidrottare får vara med och tävla i lag, säger Heinä.
– Jo, jag såg hur Joona-Ville höll på. Vad jag tänkte? Att det här går nog bra, berättar andrasträckans Gustav Klingstedt som stod hundra meter längre fram i kurvan.
Det gick det också. Heinäs första sträcka var utmärkt, växlingen till Klingstedt perfekt, sena nyförvärvet Risto Silventoinen löpte starkt på tredje sträckan och när slutetappens Simo Sipilä fick pinnen var värsta rivalen Kraft redan så långt efter att till och med Närpesankaret Jonathan Åstrand var utan chans.
– Vi visste att om allt lyckas någorlunda och alla gör någorlunda väl i från sig borde vi vinna. För mig är det första gången jag över huvud taget tar en FM-medalj på seniornivå. Det är härligt att vara med i ett sådant här lag, säger Klingstedt som i sin tur har 400 meter häck som starkaste sträcka.
– Vi tränar lite – men bra, sammanfattar guldankaret Sipilä kvartettens gemensamma uppladdning inför stafett-FM.
Flykt från VU till IFK
Segertiden på herrsidan blev 41,06, den näst bästa tiden någon kvartett sprungit i HIFK:s tröja. På damsidan rök däremot föreningsrekordet all världens väg. IFK-arnas segertid 46,06 var också nytt SFI-rekord och nytt distriktsrekord och den bästa korta stafetten en finländsk förening löpt på länge.
Grunden till HIFK:s dominans lades i vintras då en hel hög med lovande sprintrar gick över från Viipurin Urheilijat efter inre stridigheter i den Helsingforsföreningen, däribland Jasmina Viitala och Jasmin Showlah som löpte de två sista sträckorna i gårdagens guldlag. Andra sträckans Matilda Bogdanoff kom i sin tur till IFK från Riihimäki året innan.
– Det har varit mycket bra. Jag tycker om att vara i IFK. Vi har en mycket bra grupp med fina människor, säger Bogdanoff.
Öppningssträckan i segrarlaget löptes av comebackande Janna Rosenqvist. Hemma från Åbo flyttade hon till Helsingfors för några år sedan och efter flera säsonger med mycket sparsamt tävlande är hon nu färsk FM-guldmedaljör.
– Jag var förvånad att jag rymdes med i laget. Men nu har jag en väldigt bra smak, en fin känsla, berättar Rosenqvist.
– De här är helt nya bekantskaper för mig, men vi funkar jättebra ihop, säger Rosenqvist och nickar mot sina tre lagkompisar.
Dessutom valde de alla rätt förening. Åtminstone om målet var att vinna FM-guld i stafett.