Ta också majoriteten i beaktande

Turerna kring Finlands alkohollagstiftning har under senaste hundra år famlat som prästens lilla kråka vid ratten – än hit och än dit, och än ner i diket. Med ständiga variationer i den heliga triaden pris, tillgång och attitydfostran har man försökt balansera folkhälsa och skatteinkomster – en ekvation som visat sig övermäktig att lösa.

När Katainens regering nu misslyckats med nästan allt från ekonomi till vårdreform är det tryggt att i stället få det att se ut som om man åtminstone gör något för att få bukt på fylleriproblemet. För det ska erkännas att det är ett problem för många. Frågan kvarstår ändå, huruvida man med de nu föreslagna åtgärderna träffar problemets kärna, missbrukarna, eller mest bara skapar irritation bland majoriteten av befolkningen.

Att man inte ska supa i lekparker och på torg borde vara självklart, liksom att skatten på sprit ska bidra till vårdkostnaderna för alkoholskador. Men att ytterligare begränsa öppethållningstider och försäljningsrättigheter sänder fel signaler till företagare, och ligger inte i linje med strävan mot större frihet och ansvar för enskilda medborgare. Inget av det ovanstående kommer att rå på missbruket som till stor del har sociala och psykologiska orsaker.

Kråkan fortsätter köra ner i samma dike, där fyllona sover ruset av sig, oberoende av pris och tillgång.