Sociala "strukturförändringar"

Det abstrakta och därför obegripliga begreppet strukturförändringar betyder ofta i praktiken nedskärningar i välfärden. Bland annat därför väckte det uppmärksamhet när SDP:s ordförande, finansminister Jutta Urpilainen förra veckan kom med beskedet att det behövs beslut om strukturförändringar.
Då SDP:s riksdagsgrupp i går inledde sitt sommarmöte i Lahtis kom Urpilainen med samma budskap - före året är till ända ska det fattas beslut om strukturförändringar som på lång sikt gör Finlands ekonomi hållbar. På kort sikt blir det en tilläggsbudget som satsar på förbättrad sysselsättning.

Vilka strukturer som ska ändras och hur förblev nästan lika oklart som förra veckan, men lite konkretare var Urpilainen i alla fall. Det handlar om att jämka ihop socialstöd och arbetsinkomst, alltså att avskaffa de flitfällor som inte gör det lönsamt att arbeta.  Dessutom gäller det att få folk att göra längre arbetskarriärer. Både på kort och på lång sikt handlar det alltså om att skapa arbete och få folk att jobba mer.
Jutta Urpilainen slog fast att den kris Finland nu befinner sig i är djupare än 90-talets kris. Det är värt att notera särskilt som Urpilainens profil som partiordförande har byggt på att skapa en distans till den krispolitik socialdemokraterna och Finlands regering under Paavo Lipponens ledning förde från mitten av 1990-talet. Då skars det som känt i välfärden och målet var att göra EU-Finland eurodugligt och konkurrenskraftigt. Det är mot den bakgrunden Urpilainens profilering för rättvisa ska ses, som en återgång till de gamla socialdemokratiska idealen. Dem delar nämligen en stor del av finländarna – men socialdemokraternas problem är att rösterna i allt högre grad går till andra partier.

Under de år välfärden byggdes upp, efter andra världskriget och fram till depressionen på 90-talet, blev SDP ett statsbärande parti. Samtidigt fjärmade man sig ohjälpligt från sina vänsterrötter då partiets representanter allt mera ägnade sig åt att förvalta, och allt mindre åt politik och ideologi.
Under Urpilainens tid har linjen varit att påminna om de ideologiska rötterna och lyfta fram den politiska hemvisten. Efter två år som det näst största regeringspartiet med sin ordförande som finansminister betonar socialdemokraterna igen ansvaret för nationen. Det ska bli intressant att se hur väl det går att kombinera med den nygamla rättviselinjen.

I dag lever vi en på många sätt gränslös värld.  Nationella regelverk räcker inte längre till. För alla krafter, socialdemokrater och andra, som vill att världen inte ska snurra enbart på marknadens villkor gäller det att försöka skapa globala regler. Det är det enda sättet att skapa socialt rättvisa strukturförändringar.