Helhetsansvar för mögelskador

I går berättade Hbl om mögeldrabbade skolor i Nyland. Andelen drabbade skolor i hela landet är lika stor, det vill säga ungefär en fjärdedel av alla skolor. I värsta fall utsätts nästan 260 000 barn för den hälsorisk det innebär att vistas i skolor eller daghem som är mögeldrabbade. Lärare och annan personal utsätts också.
Skolorna, precis som daghemmen, sjukhusen och äldreboendena, ägs av kommunerna som givetvis har ansvar för både sina hus och sina invånare. Ändå är det uppenbart att problemet med offentligt ägda mögelhus inte kan lämnas enbart åt sitt öde i kommunerna. Det krävs insatser från statligt håll både i form av morötter, alltså pengar, och käppar i form av övervakning och regler.

Senast i maj uttryckte riksdagen sin djupa oro över hur barns och ungdomars hälsa påverkas av fukt- och mögelskador då revisionsutskottets betänkande och fjorton klämmar godkändes. I den utredning som revisionsutskottet beställt och delvis grundar sitt betänkande på är bedömningen att en femtedel av alla byggnader i Finland är fukt- och mögelskadade. I Sverige är det ännu sämre ställt, med mögelskador i en dryg tredjedel av alla byggnader.

Mycket har ändå gjorts och vi har kommit en bit på vägen. Sedan 2009 har vi ett nationellt projekt, Mögeltalkot. Projektets uppgift är framför allt att informera och koordinera. Programchef Juhani Pirinen är glad över att hela byggnadssektorn nu för tiden erkänner att vi har ett mögelproblem och har förbundit sig att hitta metoderna och verktygen för att motarbeta det. Ett annat glädjeämne kan beskådas i Helsingfors där takreparationer nu för tiden utförs skyddat, under tält. Det är inte länge sedan man till exempel i samband med takreparationer struntade i att skydda byggnaden mot fukt. I värsta fall resulterade reparationen då i ett nytt mögelhus.
Då mögelskadade hus har reparerats har också det ofta gjorts på fel sätt. Nu finns modeller för hur undersökningar och reparationer ska beställas och göras.

Det finns alltså kunskap och verktyg. Men det behövs mera nationell styrning. I Finansministeriets budgetförslag ströks anslagen för mögelsanering till kommunerna. I stället ingår det troligen anslag i nästa tilläggsbudget som en del av ett litet stimulanspaket.
För tre år sedan gavs 30 miljoner till kommunerna för att mögelsanera skolor och daghem. Samtidigt stramades reglerna och övervakningen åt så att reparationerna verkligen skulle bita. Det visade sig att kommunernas ansökningar var fulla av brister, och 70 procent av ansökningarna måste kompletteras. Men kraven ledde till önskat resultat och det verkar som de reparationerna kvalitetsmässigt har lyckats väl.

Det vore oansvarigt av regeringen att inte anslå pengar för mögelsanering. Det är en absolut nödvändig gärning för folkhälsan och fungerar dessutom som stimulans, även om många byggnadsarbetare kommer från Baltikum. Det nationella mögeltalkot måste fortsätta så att alla som äger byggnader – stat, kommuner, företag och enskilda – inser att byggnader kontinuerligt måste repareras. Och att det är billigare att reparera innan det har uppstått skador.