Ledarkrönika: Tala klarspråk!

Efter att ha jobbat bara några dagar efter semestern har jag politikerspråket upp i halsen. Strukturella förändringar. Stimulans och precisionsstimulans. Ramavtal, centrala uppgörelser, låglönelösningar. Längre arbetskarriärer. Javisst! Men vad menar politikerna helt konkret?

I sin Idag-kolumn förra veckan (Hbl 7.8) myntade Anu Koivunen begreppet floskelfestival. Det beskriver rätt väl vad det handlar om.
Jag vill veta vad politikerna menar med strukturella förändringar. Ändras studiestödet så att tyngdpunkten flyttas från stöd till lån? Slopas hemvårdsstödet i nuvarande form eller nöjer sig regeringen med att stödja deltidsarbete och -dagis? Blir det mera piska för dem som inte lyckas hitta ett arbete och betyder det att brödköerna blir längre? Får de som inte orkar med fysiskt tunga jobb, som inom vården, sämre villkor om pensionsåldern höjs? Höjs åldersgränsen för deltidspension?

Jag förstår nog på något plan att regeringspartierna och ministrarna är försiktiga med att lansera sina egna förslag. Man vill inte säga något alls förrän man kan säga allt. Politikerna vill inte bjuda på sina förslag och låta konkurrenterna och medierna nagelfara och dissekera dem före budgetförhandlingarna i slutet av augusti.

Men det är ju just det politik och en öppen politisk debatt handlar om. Argument ska stå mot argument, fördelar och nackdelar ska vägas mot varandra. Det är bättre att föra debatten innan besluten fattas än att vara tvungen att ändra på besluten efteråt; det håller säkert också regeringspartierna med om efter vårens budgetram.

Floskelfestivalen leder till att det inte går att förstå eller delta i den politiska debatten för dem som inte är införstådda från början. Är man inte det fattar man antagligen ingenting. Trots att det som håller på att ske kanske berör ens eget liv i allra högsta grad.

Därför önskar jag att våra politiker skulle ha mod att tala klarspråk och våga vara konkreta. Djävulen ligger i detaljerna och politiken blir betydligt begripligare om den är konkret.
Också om världen har blivit mer komplicerad handlar det i slutändan ändå oftast om konkreta saker som påtagligt påverkar folks liv. Det är enbart sunt om den politiska debatten blir mera konkret. Det hjälper också människor att bli politiskt intresserade och engagerade. Och det behöver vi.