Kristdemokrater i marginalen

All publicitet är god publicitet, sägs det. Hade uttrycket inte varit äldre kunde man misstänka att Kristdemokraternas ordförande inrikesminister Päivi Räsänen kommit på det, så träffsäkert som hon siktar i samhällsdebatten. Aborter och homosexualitet är i sig garanterat rubrikstoff och Räsänen har med sitt sätt att uttrycka sig lyckats skapa ett eget rubrikförstoringsinstrument.

Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har en minst lika ovillkorlig inställning till abort som Räsänen. Också våldtäktsoffer och kvinnor för vilka graviditeten är livshotande ska enligt Soinis syn på Bibeln tvingas föda. Ändå har verbalvirtuosen Soini med de åsikterna inte alls skapat lika stor kalabalik som Räsänen, då hon i sitt beramade tal på Folkmissionsdagarna manade till civil olydnad och jämförde aborter med slakt av djur.

För kyrkan har Räsänen betytt medlemsflykt, men varje gång hon rört om har Kristdemokraterna vittnat om att nya medlemmar strömmar till partiet. Så lär det vara också den här gången. I opinionssiffrorna syns det här ändå inte. Kristdemokraterna verkar inte vara på väg upp ur svackan med förlust i valet 2011. Det visar också Yles senaste mätning som ger KD ett väljarstöd på 3,6 procent.
Allt fler inom partiet har börjat oroa sig över att den publicitet Räsänen skapar inte alls är bra för partiet och missnöjet har eskalerat så att det syns också i offentligheten.

Få av de kristdemokrater som anser att Räsänen borde bytas ut är oense med henne i sak. Partiets ståndpunkt i abortfrågan är ju att "människovärdet bör respekteras ända från befruktningen till den naturliga döden". Enligt KD bör utgångspunkten vara "att ställa sig på livets sida, det må sedan vara frågan om användandet av mänskliga embryon, om abort eller om eutanasi".

Konkret vill partiet skärpa abortlagstiftningen och ge vårdpersonal rätt att vägra utföra abort och eutanasi. Om kvinnans rätt att själv fatta sitt livs kanske svåraste beslut sägs inte ett ord. Nämnas kan att systerpartiet i Sverige anser att "kvinnan ska ha rätt att i enlighet med lagstiftningen fatta sitt eget beslut om abort under graviditetens första del".

Missnöjet bland de egna handlar alltså inte om partiets linje utan om att Räsänen betonar moralfrågor på bekostnad av det som är politikernas uppgift, att tackla de stora samhällsproblemen, och framför allt om det sätt hon gör det på. Med Räsänen vid rodret framstår partiet som en hjärtlös moraldomare och i politiken är det som det ser ut, resonerar man med rätta.

De som offentligt uttryckt sitt missnöje vill ändå inte ställa upp någon motkandidat mot Räsänen på partikongressen i slutet av månaden. Som Bjarne Kallis säger i dagens Hbl-intervju skulle en utmanare uppfattas som en motståndare till hennes åsikter och det skulle splittra partiet. Det här innebär att Kristdemokraterna under en överskådlig framtid sitter stadigt i nischen som ett litet parti i marginalen, riksdagens minsta parti.

Det kan vara värt att notera att Sannfinländarna hade den positionen fram till skrällsegern 2011 och att Kristdemokraternas ensidiga profilering i någon mån kan ha bidragit till skrällsegern. Om KD starkare hade framstått som de svagas försvarare och gett alternativ i kampen mot fattigdom, utslagning och inkomstklyftor kunde en del av det utbredda missnöje som i efterdyningarna av valfinansieringsskandalerna då rådde ha gett utdelning också åt det dåvarande oppositionspartiet KD.

I stället etsade sig Räsänens fördömande uttalanden under den så kallade homokvällen i tv in i väljarnas minne. Sannfinländarna tog rubbet och dessutom en del frikyrkliga röster som tidigare brukat tillfalla KD.

Sannfinländarna är lika moralkonservativt som KD och också andra som har en konservativ Bibelsyn kan se partiet som ett beaktansvärt alternativ, särskilt om Sannfinländarna uppfattas ha en mer allmänpolitisk agenda. Enligt samma logik röstar gammallaestadianerna på Centern och aldrig på KD.

Till syvende och sist handlar det om att hålla religion och politik isär. Eller om att man, som Bjarne Kallis konstaterat, missbrukar Guds ord om man drar på kristna värderingar för att få röster.