Harrys mustiga borsjtjsoppa

Jokerits flytt till KHL gör gott åt den finländska landslagsishockeyn, men ekonomiskt är det fråga om ett högriskprojekt.

Sommarens två största inhemska idrottsnyheter kom som överrumplande slagskott mot en målvakt utan skydd. Harry Harkimo meddelade att han sålt Hartwallarenan till de rysk-finska affärsmännen Roman Rotenberg och Gennadij Timtjenko. I samma veva levererade han knall nummer två när han tillkännagav att Jokerit ämnar spela i den ryskdrivna serien KHL från och med 2014.

Den finländska ishockeyn chockerades av nyheterna och det dröjde flera veckor innan debatten om konsekvenserna kom i gång på allvar. Det finns åtminstone tre olika par glasögon genom vilka man kan syna konsekvenserna av nyheterna. Beroende på om man väljer att analysera läget ur ett idrottsligt, processmässigt eller ekonomiskt perspektiv varierar slutresultatet.

Om man betraktar Jokerits flytt till KHL ur ett rent idrottsligt perspektiv, så är de positiva konsekvenserna övervägande. KHL har de senaste säsongerna lockat en stor del av de finländska stjärnorna och stommen till de finländska VM-lagen har bestått av spelare därifrån. Sannolikt kommer flera av de här stjärnorna nu att söka sig till Jokerit, som blir någon form av "ett minilandslag". Med tanke på framtida VM-turneringar är Jokerit en stadig grund att bygga laget på.

Oroade ishockeyvänner har framfört att flytten till KHL blir en dödsstöt för juniorishockeyn i Jokerit. Motiveringen till den här ståndpunkten är att steget från juniorserierna till proffsligan KHL blir för stort, vilket resulterar i att ishockeylöftena måste söka sig bort. Man kan också vända på det här argumentet. Ett Jokerit i KHL borde snarare fungera som en sund ambitionshöjare för alla de juniorer som siktar på en proffskarriär.
    
Harry Harkimo får dock inga stilpoäng för sitt sätt att sköta ärendet. Nyheterna om försäljningen av Hartwallarenan slog ner som en bomb bland minoritetsägarna, som i våras sålde sina hallandelar utan vetskap om planerna på en vidareförsäljning. Placeraren Thomas Zilliacus tycker att Harkimos förfarande är omoraliskt och dessutom anklagar han Harkimo, i en intervju för Ilta Sanomat (11.7), för att ha stulit idén av honom.

Minst lika upprörda är de inhemska ligaklubbarna som också blev tagna på säng. Harkimo hade varken informerat eller ännu mindre förhandlat med de övriga aktieägarna. Även om parterna kunde nå ett förhandlingsresultat förra veckan, lämnar Jokerits sorti från de inhemska rinkarna en bitter eftersmak bland de strandsatta ligaklubbarna.

Harkimos sätt att driva processen bär tydliga spår av hur stora affärer sköts i rubelstinna KHL.

Huruvida valet att flytta fokus österut är en lyckad ekonomisk investering återstår att se. Hartwallarenan har länge brottats med lönsamhetsproblem och när ärkerivalen HIFK nu planerar en ny toppmodern hallanläggning, var det en vettig tidpunkt att sälja.

För att Jokerit ska ha realistiska chanser att klara sig i KHL krävs det dock enorma investeringar i laget. Harkimo räknar med att budgeten i KHL måste vara tre gånger större än den nuvarande. Det kräver att många samarbetspartner tror på projektet. En samarbetspartner vill ha synlighet, vilket i sin tur förutsätter att den betalande publiken söker sig till tv-rutorna och matcherna.  

Sannolikt lockar nyhetens behag en hel del publik, men det tarvas en massiv marknadsföringsinsats för att publiken kontinuerligt ska betala för att se okända lag från Donetsk och Tjerepovets. I det sammanhanget känns lokalderbyn mot HIFK som en säkrare investering.

KHL har länge haft ambitioner att expandera västerut. Redan för några år sedan uppvaktade man svenska AIK, men fick då nobben av det svenska ishockeyförbundet. Jokerit är ett lämpligt mellanmål på erövringståget mot de lukrativa marknaderna i Sverige, Norge och Tyskland.

Om Harkimos modiga drag visar sig vara lyckat, kommer garanterat fler finländska ligaklubbar att följa hans exempel. Med tanke på KHL:s ambitioner att hitta nya marknader i väst, ligger både TPS i Åbo och Kärpät i Uleåborg strategiskt till.