Rättsstaten vinner på striktare polislagar

Enligt ett uttalande från justitiekanslern i fjol (rörande rätten att tala svenska med polisen) konstateras att polisen "utövar en ansenlig offentlig makt över medborgarna" och därför i högsta grad måste ge akt på medborgarnas grundläggande rättigheter.

Det dagliga polisjobbet upplevs sannolikt väldigt ofta som frustrerande, slitsamt och byråkratiskt, och det är lätt att instinktivt sympatisera med de röster från polisledningen som kritiserar polislagförändringen (Hbl 18.6) för att försvåra brottsutredningsarbetet. Ex-polisen och riksdagsledamoten Juha Hakola (Saml) får säkert också brett gehör för sin undran om det inte strider mot allmän rättsuppfattning att polisen kan sitta på bevisföring som av lagtekniska skäl inte får användas i rättsprocessen.

Det faktum att det nya lagpaketet har sina rötter i Europeiska människorättsdomstolens beslut borde ändå skingra tvivlen och tysta kritiken. Tillspetsat sagt, ska polisens arbete aldrig göras enklare. Det är sunt att problematisera och strikt reglera statens makt över individerna.

Priset kan vara att några de facto skyldiga undkommer, men vetskapen om att myndigheter måste stångas mot allt starkare integritetsskyddsmurar stärker legitimiteten hos rättsprocesser, inklusive polisernas dagliga arbete på fältet.