Ledarkrönika: Hur tänker man?

I hemmet ska det finnas femton platser för 15–24-åringar. De är bland annat cp-skadade och autister, många av dem lider dessutom av epilepsi. De behöver omsorg dygnet runt, många kan inte röra sig självständigt och inte heller tala. Tio av platserna är redan besatta. När det här servicehemmet äntligen är färdigt kan de här ungdomarna flytta hemifrån.
Också funktionshindrade personer har rätt att flytta från sitt föräldrahem – både de och deras föräldrar behöver det. Det handlar om att bli självständig, om att vänja sig vid att inte bo hemma i god tid förrän föräldrarna helt enkelt inte längre kan ta hand om sina vuxna barn. Och det handlar om att föräldrarna inte ska slitas ut fullständigt i förtid.
Det är Aspa, en stiftelse för boendeservice uttryckligen för funktionshindrade, psykpatienter och långtidssjuka, som är byggherre.

Nu har bygget alltså fördröjts för att folk som bor på området har lämnat in besvär på besvär. Utan besvären skulle huset redan vara byggt och ungdomarna kunde ha flyttat in.
I besvären hänvisas till att bostädernas värde sjunker i området, till att trafiken ökar, att huset inte lämpar sig i ett småhusområde och till att det finns flygekorrar på området. Förvaltningsdomstolen har avslagit yrkandena och inte beviljat den besvärsrätt som grannarna ansökte om.

Jag kan helt enkelt inte förstå hur grannarna tänker. Alla orsaker som anförs i besvären verkar vara svepskäl. Det finns till exempel ingen anledning att tro att bostads- eller fastighetsvärdet i området skulle sjunka. Det finns servicehem av olika slag och tyvärr finns det för få servicehem totalt sett. Men om någon grupp är både värnlös och harmlös så är det de svårt funktionshindrade. De är inte bråkiga eller störande. De har inga möjligheter att själva försvara sina rättigheter. Deras föräldrar orkar knappast göra det. Att det blir invalidtaxitrafik till det nya huset "för mina skattepengar", som en intervjuad med finlandssvenskt namn uttryckte det, kändes inte heller som ett relevant underbyggt eller hederligt argument.

Det är bara ett halvt år sedan ett annat grannskap i närheten motarbetade ett servicehem för psykpatienter. Vad går det åt folk?