Moderna pirater på två hjul

I måndags inleddes en massiv och principiellt viktig rättegång i Esbo där de åtalade är ett trettiotal personer knutna till motorcykelklubben Hells Angels. Polisen och åklagaren har länge velat göra det brottsligt att tillhöra en kriminell organisation, vilket Hells Angels enligt dem är.
Medlemmarna själva påstår att Hells Angels är en hobbyklubb där motorcyklarna står i centrum, men man har länge befarat att meckandet med hojarna inte är Hells Angels-organisationens kärnverksamhet. Dit hör i stället drogsmuggling och -försäljning, indrivning, utpressning, beskyddarverksamhet, pengatvätt, människohandel, stölder och våldsbrott.

Det ligger en romantisk aura av anarki och frihet kring motorcykelgängen, jämförbar med Disneyversionen av gamla tiders sjörövare med bildsköna pirater som Johnny Depp och Orlando Bloom på affischerna. Den populära tv-serien Sons of Anarchy, som vagt bygger på Hells Angels mytologiska historia, kör samma ärende för mc-gängen. Det är äventyr, kamratskap, broderlighet och ridderliga dygder i kampen mot samhällets konformism. Otaliga böcker och filmer om maffian och brottsyndikaten fortsätter fascinera folk i deras inrutade liv.
Det är den teatraliska aspekten som gör att också medierna nu följer med Hells Angels-rättegången mer än de skulle ha gjort om de åtalade var en "civil" liga, och det är inte otänkbart att också polisen ser en extra prestige i att sätta dit just mc-knuttar, och önskar att hela den estetiska cirkusen skulle kriminaliseras.
Man kan i ett fritt samhälle alltid föra en diskussion om det behövs lagar som förbjuder vissa slags föreningar, i synnerhet när flera av deras medlemmar gjort och gör sig skyldiga till brott. De handlingar som de trettio nu står åtalade för är redan brott i sig.

Det går att hävda att det inte är organisationen som begår brott, utan de enskilda medlemmarna. Godtycket ligger nära till hands när man med en svepande gest kriminaliserar en individ för att tillhöra en viss grupp. En kriminell organisation kan definieras som en grupp som bevisligen och kontinuerligt gör sig skyldig till brott. De logiska följderna kan bli svårhanterliga. Ska vi också kriminalisera studentföreningar som säljer öl från Estlandsfärjan på sina svartklubbar, eller de internationella investeringsbankerna som ljugit om risker, schabblat bort miljarder och ödelagt tusentals människors ekonomier?
Logiken i att kriminalisera medlemskap i en förening kan jämföras med moralpaniken efter terrorattackerna 11 september 2001. Att det inte finns en allmänt vedertagen definition av terrorism gör det ännu besvärligare. De handlingar terrorister gör är brottsliga nog i sig.
Inte heller så kallade hatbrott, hur behjärtansvärt än syftet att eliminera dem är, står pall för en kritisk granskning, enligt ovanstående rationalitet. Om en person misshandlar en annan kan ändå inte eventuella rasistiska eller homofoba motiv för dådet betraktas som sekundära, eftersom de strider mot FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna.

Man ska inte dömas för sina åsikter eller vilka klubbar man tillhör. Däremot ska man dömas för de brott man gjort sig skyldig till.
Det inser och accepterar säkert också de moderna piraterna.