Förfäras ej du lilla hop

Lite byktvätt kring kommunreformen, substansdiskussion om EU och flitfällor. Och så den sociala samvaron. Det är saldot från SFP:s partidag i Borgå.

Svenska folkpartiet skiljer sig från andra partier åtminstone på en punkt. Partidagens sociala och sammanhållande funktion har en mer framträdande betydelse än i andra partier. Många deltar för att träffas snarare än för att göra politik. Det har goda sidor men kan leda till en försiktighet som inte är konstruktiv.
Veckoslutets partidag i Borgå var en mellanpartidag utan spännande personval eller stora stridsfrågor på agendan. Det skapade en möjlighet att föra grundliga och principiella diskussioner om SFP:s politik och riktlinjer i olika frågor. Sådant är viktigt och lyckligtvis blev det lite diskussion.

Det var kring kommun- och vårdreformerna och hur SFP agerat i regering och riksdag beträffande dem som det först hettade till. Men det blev mera en diskussion om diskussionen, inte om sakfrågorna.
Det är säkert många fler än Michael Luther som känner oro inför kommun- och vårdreformerna men Luther uttryckte sig drastiskt och sa att han inte längre kan identifiera sig med sitt parti. Trots att Ole Norrback röt till att kritiken är ohemul valde den sittande partiledningen att tacka för att få öppen kritik och inte enbart nås av den i ryktesform. SFP:s ledning har verkligen bemödat sig om att informera och diskutera reformerna på fältet med två olika diskussionsrundor under de senaste åren. Problemet är att kritiken då inte har luftats.

Bland de österbottniska delegaterna fanns ett missnöje med att Luther uppfattades tala för hela Österbotten. Ulla-Maj Wideroos, som leder partifullmäktige, vände kritiken till sin fördel genom att mäta de österbottniska delegaternas förtroende för sig. Hon fick allas förtroende och upplevde att luften var rensad.
Efteråt ville Luther se problemet som i första hand ett kommunikationsproblem, han säger sig inte vilja att SFP ska driva sin linje till det bittra slutet och lämna regeringen. Däremot vill han höra partiledningen medge att reformerna inte går precis som SFP skulle vilja.

Den andra frågan som de facto handlade om politik utgick från Svensk Ungdoms motion om att införa negativ inkomstbeskattning, en slags medborgarlön där tanken är att det alltid ska löna sig att arbeta, också om det skulle handla om bara en dag. I dag är systemet sådant att det för en person som lever på understöd de facto inte lönar sig ekonomiskt att ta mot tillfälliga jobb eftersom inkomster genast skär i understöden och slutresultatet kan vara ett minus. Dessutom blir det papperskrig. Här finns en verklig flitfälla och skattekil, som också SFP sagt sig motarbeta.

Men att arbeta vidare på SU:s modell ville inte partistyrelsen med hänvisning till att det inte finns praktiska erfarenheter av modellen. Den förlorade knappt i omröstningen. I stället beslöt partidagen att SFP ska gå in för att totalreformera skattesystemet med tanke på flitfällorna.
Inte heller här fokuserade debatten helt och hållet på substans, den handlade mycket om brist på kunskap och på varningar om planekonomi och yttervänster. Några delegater hade egna erfarenheter av flitfällorna men deras ord vägde inte lika tungt som ledande partimedlemmars rädsla.

Nästa partidag hålls redan i maj, en vecka före EU-valet. Programmet för EU-valet godkändes inte nu men på fredagskvällens seminarium kring EU-frågor luftades många besvärliga och grundläggande EU-frågor. Det är säkert en riktig bedömning att en bred kandidatlista kan ha en avgörande för SFP. Kampen om de tretton mandaten i EU-parlamentet är knivskarp.
Som Hbl skrev på lördag verkar partimedlemmarna vara mycket nöjda med partiordförande Carl Haglund. Under sitt första år har Haglund haft hög profil i toleransfrågor och utmanat särskilt Sannfinländarna. Haglund är en pragmatisk och diplomatisk partiordförande som hellre än att han slår näven i bordet försöker jämka. Hittills verkar det ha fungerat bra.
Fördelen med att den sociala samvaron är så viktig inom SFP är att sammanhållningen i den relativt sett lilla hopen är stark. Ingenting förenar heller så mycket som yttre hot. Och dem finns det för tillfället tillräckligt av i form av hat på nätet och kampen om mandat.