Ledarkrönika: Vikten av att reagera

Förra veckan fick vi se en kraftig reaktion mot näthat och försök att tysta folk genom att hota dem och deras familjer med våld. Äntligen! Eftersom det handlar om att få tala svenska i det tvåspråkiga Finland är det särskilt glädjande för oss.

Jag skulle gärna se en lika kraftig reaktion när det gäller ännu mer utsatta grupper.
Det är viktigt att reagera, och särskilt viktigt är det när de utsatta är sådana som har svårt att försvara sig. Jag har hört, men inte själv sett, att det förekommer att folk spottar på romska tiggare.

En vän till mig bevittnade hur en man framför Gamla studenthuset mitt i Helsingfors tog en liten omväg för att kunna sparka i väg den romska kvinnans penningburk. Min vän röt till mannen att han i den åldern borde kunna uppföra sig. Mannen påstod fegt att han hade sparkat penningburken av misstag. Men han gör knappast om det.

En annan vän bevittnade hur två finska män sparkade en romsk kvinna som säljer liljekonvaljer vid Sokos, mitt i Helsingfors. Min vän plockade upp hennes pengar och ställde sig bredvid henne. Han fick svordomar och ovett över sig och var rädd. Kvinnan kysste hans hand. Männen försvann.

För några veckor sedan berättade Ricky Ghansah, som jag inte känner, på Facebook om en episod i Helsingfors. Ghansah är svart och när han steg på sin buss kom en man med glåpord om hans hudfärg. Ghansah gick in i bussen men hörde att mannen kom efter och att han försökte övertala chauffören om att få åka gratis för han hade inga pengar. Ricky vände om, betalade mannens bussbiljett och gick in i bussen följd av mannen som nu tackade honom. Ricky Ghansah svarade att han inte behöver ett tack utan en ursäkt. Mannen mumlade fram en ursäkt, men Ghansah bad honom tala högre och fick ursäkten på nytt. Och applåder av de andra passagerarna.

Jag blev glad över berättelsen för den visar på ett konstruktivt och underfundigt sätt att reagera på rasism. Jag delade därför Ghansahs text. Några av mina FB-vänner trodde inte riktigt på historien. Ghansah har senare har intervjuats av åtminstone Radio Extrems webb-tv men det finns förstås inga garantier för att berättelsen är sann. Jag tycker den fungerar som ett bra exempel i alla fall.

Det är viktigt att reagera och visa att alla människor har samma värde. Man häcklar, spottar eller sparkar inte människor. Ibland får den som reagerar till och med applåder och inser att de flesta inte godkänner rasism utan högaktar principen om allas lika värde.