Biskopen och schlagerlärkan visar vägen

Det var en näpen liten kyss, men den sade allt. Finlands bidrag i Eurovisionen i år heter Marry Me och slutar i en närbild på solisten Krista Siegfrids som kysser sin körflicka. Sången har blivit ett ställningstagande för könsneutrala äktenskap och en het politisk potatis.

Äktenskapsrätten för homosexuella är i dag symbolen för den viktigaste kampen för allmänmänskliga rättigheter och lika behandling. Land efter land i Europa, och delstat efter delstat i USA har insett att den diskriminerande situationen är ohållbar. Samtidigt har Finland inte ens fått upp frågan till behandling i riksdagen.

Ironiskt nog verkar det som om kyrkan nu visar vägen för lagstiftarna. Ärkebiskop Kari Mäkinen uppmanade i måndags sina trosfränder att begrunda den "existentiella periferi" som homosexualitet innebär. Mäkinens ord om människans behov av en annan människa kunde inte misstolkas. Denna "Guds allra första frälsande gärning" ska tillfalla alla.

I fredags publicerade också EU:s rättighetsbyrå en undersökning som visar att två tredjedelar av Europas hbt-befolkning fortfarande upplever sig behöva hemlighålla sin läggning i arbets- och privatlivet på grund av rädsla för diskriminering och våld.

Det är dags för Finland att ställa sig på rätt sida om historien. Inte bara på schlagerscenen.