Ledarkrönika: Om strejker i dagens värld

Redan strejkvarslet eller hotet skapade mycket oro och många diskussioner. Kan en strejk ha någon funktion i dag, i vårt moderna samhälle där motsättningarnas tid sägs vara förbi eller där det åtminstone är ganska oklart var gränserna mellan olika läger går?

Alla som någonsin har strejkat vet att det är mycket tungt och ofta leder till nya konflikter och misstro som det tar lång tid att överbrygga. En strejk som blir längre än någon dag blir dyr också ekonomiskt och det dröjer många gånger länge innan man förtjänat in det man har förlorat under strejken. Det sägs ofta att man alltid förlorar ekonomiskt på en strejk.

För många av oss, och med oss menar jag nu ingalunda enbart journalister utan folk i allmänhet, är arbetet en väsentlig del av livet. Jobbet är en utmaning, ett socialt sammanhang och en viktig del av identiteten. Förhoppningsvis leder arbetet för de flesta också till en känsla av tillfredsställelse, av att ha utfört sitt uppdrag, av att ha varit nyttig, av att ha lärt sig något nytt. Därför känns tanken att lägga ned arbetet motvillig och främmande.

Arbetslivet har förändrats otroligt mycket på en otroligt kort tid. Vem hade för femton år sedan trott att hyrd arbetskraft blir så vanligt, att projektjobb dominerar inom många branscher, särskilt för yngre kvinnor, och att erfarna, fastanställda personer kan ses som en belastning och inte en tillgång? Den här uppdelningen av anställda i olika kast har skapat nya konstellationer där människor som gör ungefär samma arbete gör det på helt olika villkor. Snuttarbetarna har mycket svårt att hävda sin rätt eftersom de ständigt är rädda för att kanske inte ha något jobb efter att kontraktet gått ut.

Man kan förstås tänka att anställda inte behöver hävda sin rätt, att man ska vara tacksam för att man har ett jobb i dessa tider.  Då frånser man att en avgörande del av de förbättringar som gjorts i arbetslivet har sitt ursprung i förslag och krav från arbetstagarna. De förbättringarna har åtminstone delvis och i förlängningen gagnat också arbetsgivarna.

En förhandlingslösning är alltid tryggare. En strejk är definitivt en sista åtgärd. Trots att tvisterna oftast gäller pengar och andra arbetsvillkor handlar strejker ändå också om annat. Om maktbalans. Om att visa att arbetsgivarna inte klarar sig utan de anställda och därför måste respektera dem. Och vice versa.