Ett desperat försök till förnyelse

Ända sedan valnederlaget 2007 har socialdemokraterna talat om nystart men fortfarande har det inte tagit fyr. Tvärtom har stödet för SDP i de senaste mätningarna legat rekordlågt. Enligt ordförande Jutta Urpilainen är ministerbytena bara är ett första steg i ett strategiarbete där både rytm och substans ska förnyas. Det enda konkreta förutom ministerbytet är en satsning på sysselsättningen och ett nytt närmande till facket.

Jutta Urpilainen vill att ministerbytena inte ska tolkas som misstroende mot dem som fick gå. Faktum kvarstår i alla fall att två ratades och fyra fortsätter.
Jukka Gustafsson från Tammerfors belönades med en ministerpost 2011 efter en lång parlamentarisk karriär och med tanke på var han ställer till minst besvär. Nu har han fått två år i regeringen och förväntas därmed hålla sig lugn.
Maria Guzenina-Richardson från Esbo är på alla punkter en ovanlig socialdemokrat. Hon har inte socialdemokratiska rötter och har inte heller varit socialdemokrat särskilt länge. Inom SDP har sådant en stor betydelse och oberoende av om det är befogat eller inte att skylla råddet kring vårdreformen på henne så har det i kombination med att hon är en främmande fågel lett till kraftig kritik från fältet.

Tålamodet börjar tryta bland socialdemokraterna. Där alla tidigare var oerhört måna om att backa upp Jutta Urpilainen hörs nu kritiska röster inom riksdagsgruppen. SDP har ofta varit sen med att formulera sin ståndpunkt i politiska frågor och det har fått partiet att framstå som en broms. Så framstår sossarna ofta också annars så läget är ur deras synvinkel sett inte lyckat. Informationsutbytet har fungerat så dåligt att Mikael Jungner i vintras utsågs att hålla riksdagsgruppen informerad om vad ministrarna håller på med.
Bland de socialdemokratiska ministrar som valdes för två år sedan hade bara utrikesminister Erkki Tuomioja varit minister tidigare. Det kan delvis förklara svårigheterna. Jutta Urpilainens energi har i hög grad gått åt till finansministeruppdraget och den mycket krävande hanteringen av eurokrisen, vilket kan vara en annan förklaring till svårigheterna.
Det är därmed ett plus att den nya omsorgsministern Susanna Huovinen har tidigare ministererfarenhet. Hon, precis som den nya bostads- och kommunikationsministern Pia Viitanen, har en lång både parlamentarisk och socialdemokratisk erfarenhet.

Genom ministerbytena får SDP:s ministergrupp kvinnlig majoritet. Jutta Urpilainen räknar med att partiet har åtta centrala poster och att de två i riksdagen – talmannen och riksdagsgruppens ordförande – gör könsfördelningen jämn. Det övertygar kanske inte de äldre industriarbetarmännen som är mest benägna att överge SDP för Sannfinländarna.
Å andra sidan kan SDP inte lösa sina svårigheter med att klamra sig fast vid sin gamla identitet. Den nya arbetarklassen finns bland snuttarbetarna, småföretagarna och tjänstemännen.
Vilken den utlovade nya substansen i SDP ska bli är ännu höljt i dunkel. Socialdemokraterna har problem i hela Europa. De gamla målsättningarna har uppnåtts och det är svårt att formulera en hållbar rättvisepolitik i en global värld samtidigt som man håller fast vid gammal förmånspolitik och delar på makten med nyliberaler.