Ledarkrönika | Renrasig renskötsel

Debatten om identitet och etnicitet är inget nytt för oss finlandssvenskar, men vi har i vårt land en befolkningsgrupp vars retorik i frågan är sjufalt värre.

Briljanta satirprogrammet South Park gjorde i ett av säsongens avsnitt sig lustiga över amerikaner som åker till Hawaii på långsemestrar och efter en tid börjar kalla sig själva för "infödingar". Udden i komiken var riktad mot snacket om blodsarv och ras – man ville förlöjliga folk som definierar sig utifrån etnicitet, och som gillar att flåsa på om "äkta blod" och tilhörighet. 

Det är inget nytt för oss finlandssvenskar. Tvärtom kunde man skämtsamt säga att det konstanta behovet att definiera vår identitet är just vad som gör en till finlandssvensk: "Var gick du i skola, vad hette din mamma osv." Men i det här avseendet har vi i Finland en befolkningsgrupp vars retorik är sjufalt värre.

"Det sägs om hundar att rasen utarmas i fjärde led, och jag tror detsamma gäller oss människor också."

Med de orden inleddes förra veckans diskussionsprogram A-Stream på Yle1 med debattämnet samisk identitet. För den frapperande inledningen stod unga Magreta Sara, som i direktsändningen inte skrädde artonhundratalsklingande fascistoida begrepp som blodsarv och rasrenhet.

I bakgrunden ligger det internationella ILO-avtalet om ursprungsbefolkningars rätt till land, vatten och traditionellt näringsidkande, som renskötsel. Det är viktiga frågor som är både politiskt och ekonomiskt laddade. I brännpunkten för identitetsdebatten finns sametingets vallängd, en lista över vilka personer som kan väljas till tingsledamöter men som samtidigt fungerar som ett de facto tillstånd att kalla sig same.

Ordföranden för Enontekis kommunstyrelse Sari Keskitalo tillhörde de förfinskade lapplänningarna – metsälappalaiset – som nu lämnas utanför, främst för att släkten inte upprätthållit språket. Viljan hos Keskitalo att tillhöra ”sitt folk" var tydlig, men lika kompakt var motståndet från panelen som satt klädda i traditionella dräkter.

Plötsligt kändes det finlandssvenska käbblet rätt så harmlöst. Väl medveten om att det fortfarande finns uppfattningar som säger att man måste födas till finlandssvensk, gladde jag mig åt det faktum att vem som helst med ett enkelt samtal till magistraten kan registrera sig som "hurri". Vi är en så liten grupp att vi borde ta emot alla som vill kalla sig finlandssvenskar med öppna armar.

Man kunde tycka att samerna inte heller skulle ha råd med att utesluta sina egna. Speciellt inte med så fula verktyg som rasteorier är.