Dystert och mindre dystert

Socialbarometern mäter temperaturen inom branschen bland de ansvariga för social- och hälsovården. Den baserar sig på frågor till bland annat kommunernas social- och hälsovårdschefer och motsvarande nämnders ordförande. Nästan alla kommuner i det fasta Finland finns med. Socialbarometern utförs av en paraplyorganisation för branschen.
Konkurrenskraften mättes bland 1 260 företagsledare i Finland som fick ta ställning till nitton faktorer. Analysen gjordes av EVA, näringslivets tankesmedja. Företagsledarna ser dystert på konkurrenskraften och anser att de största bovarna är att lönesättningen inte är fri och att det är svårt att säga upp anställda. När det gäller just vårdbranschen kan det kanske finns andra lösningar.

Mätningarna och analyserna av dem kan givetvis inte jämföras – de är gjorda på olika sätt, har olika uppdragsgivare och syften. Det gemensamma är i alla fall att de mäter tillstånd och framtidsutsikter och därför är det intressant att ta upp dem samtidigt.
Problemorientering är naturligt i mätningar av det här slaget. Därför socialbarometerns resultat på den mest allmänna nivån är glädjande – befolkningen i Finland nu är mera välmående än någonsin sen början av 1990-talet. Särskilt inom äldreomsorgen har det enligt socialbarometern på många håll skett en förbättring. Tilltron till fortsatt välmående är också stor.

Svårigheterna dyker upp då frågorna blir mera ingående. Då framgår det att problemen hopar sig och växer sig stora i de utsatta grupperna. Arbetslösheten är en utlösande faktor. När kommunernas statsandelar skärs ned blir det ännu svårare att rå på problemen. Ändå anser socialcheferna och hälsovårdscentralernas ledare att resurserna på ett allmänt plan är tillräckliga. Men särskilt inom barnskyddet och mentalvården brister resurserna.
När det gäller att lägga ut social- och hälsovården på entreprenad är socialbarometerns uppgifter också intressanta. En tredjedel av kommunerna har återtagit produktion av service som tidigare lades ut på entreprenad. Det gäller särskilt boende och läkar- och hälsocentraltjänster. Orsakerna till att kommunen har återgått till egen produktion handlar om både kostnader och kvalitet.

Det är anmärkningsvärt att kommunerna i regel inte har en aning vad deras egen insats kostar då något läggs ut på entreprenad. Slutsatsen är lätt att omfatta – för att vi ska veta hur effektivt det är att köpa upp tjänster måste vi känna till de faktiska kostnaderna.
Inom branschen ser man också att upphandlingen koncentreras till stora privata företag. Här finns en koppling till EVA:s enkät och hur företagen ser på sin framtid.

Social- och hälsovårdsbranschen är förstås bara en bransch men den växer och är lukrativ. Det är knappast tänkbart att införa en fri lönepolitik och avskaffa anställningsskyddet som företagen drömmer om. Ändå finns här ett gemensamt intresse för mindre företag och kommunerna. Om upphandlingen i vårdbranschen kan spjälkas upp i mindre delar kunde de småskaliga företagen hävda sig bättre. Det ligger inte i de mindre företagens, kommunernas eller medborgarnas intresse att jätteföretag dominerar vår social- och hälsovård.