Ledarkrönika: Järnnävens grepp

I måndags rapporterade medier att polisen kallats in för att köra bort ungdomar från Kampens köpcenter. Det talades om ett hundratal unga, varav några hade "orsakat oordning hela påskhelgen".

Senare i veckan visade tv-kanalen Jims populära dokumentärserie Poliserna hur ordningsmakten i Vanda med fyra piketers styrka slår till mot ett gäng tonåringar som "trots polisens uppmaning inte avlägsnat sig" från skolgården där de hängde. Några fick åka med till butkan på Konvaljvägen. En av ungarna brottades ned på marken och hölls i armlås med ansiktet mot asfalten.
Det gjordes ingen hemlighet av att operationen handlade om att banka in i barnens medvetande att när polisen ger order så lyder man, annars går det illa.

Respekten för myndigheter i Finland sägs ofta vara stor jämfört med många andra fria länder, och det är via sådana här tilltag traditionen förs vidare till nya generationer. Att man till och med på tv täcks visa hur en överlägsen styrka uniformerade vuxna med lagens makt och rätt behandlar våra barn, borde väcka till eftertanke.
Dessvärre är det precis tvärtom. Det finska samhället ger ofta intrycket av att ordning är ett självändamål som livet och friheten att njuta av det självklart skall underordna sig.
Varför kunde inte Vandaungarna få stanna där de valt att bänka sig? Varför måste den finska maktapparaten provocera fram en konflikt genom att be dem gå, i stället för att tänka "de verkar trivas här, hur skall vi göra det säkert och trevligt för dem att umgås?".
Hade inte Kampens enorma köpcenter i fem våningar plats för ett hundratal barn som dagdrev på sitt påsklov?

I Lahtis köpcenter Trio försökte man också länge bli kvitt ungarna. Klassisk musik och höga, störande ljud skulle fördriva ohyran, tills man nyligen gjorde halt och hundraåttio grader och inrättade en speciell avdelning för okommersiellt "drischande".
Tripla kallas utrymmet som Lahtis ungdomsverk hyrt av köpcentret och försett med gratis wifi. Tre ungdomsledare finns på plats, med vilka tonåringarna kan diskutera om livet, skolan och framtiden.
Om ungarna trivs i köpcentret är det inte lönt att försöka köra i väg dem till en ungdomsgård. Låt i stället ungdomsgården komma dit de redan är.
Det är den här sortens tänkande Finland behöver också på ett bredare plan. Ordning i alla ära, men någon rimlighet måste vi kräva i järnnävens grepp.