Svårt reparera skadat förtroende

I fredags startade Sannfinländarnas Timo Soini offentligt spekulationerna kring nästa regering. Soini målar upp en regering med tre av de fyra största partierna. SFP, De Gröna och Vänsterförbundet förpassar han till oppositionen. Soini har rätt i att alla partier redan nu funderar på och säkert också diskuterar nästa regeringsbas. Det avgörande är givetvis valresultatet. Partierna låter sig påverkas mer av opinionsmätningarna än man ytligt sett skulle tro.
För SFP är valframgången inte det avgörande med tanke på en regeringsmedverkan utan det handlar mer om vilka partier som ingår. Inom SFP är man väl medveten om att konstellationen kan vara sådan att den över 30-åriga regeringsperioden går till ända. Också med tanke på den frågan borde partiet fundera över om det är klokt att SFP:s ekonomiska politik i så hög grad påminner om Samlingspartiets. I den finska offentligheten anses det självklart att SFP alltid stöder förslag som gynnar näringslivet och företag. Med tanke på partiets brokiga väljarkår borde det inte vara en självklarhet.

Dammet lägger sig säkert snart efter det så kallade skatteupproret som skakat sexpartiregeringen. Ändå var processen före och efter budgetramförhandlingarna unik och innehöll flera element som innebär att förtroendet för regeringen är kantstött. I värsta fall gäller det förtroendet för politiken och politiker i allmänhet och det är betydligt allvarligare än att sexpartiregeringen knakar i fogarna.

Hur den första modellen för regeringens reform av företags- och vinstutdelningsbeskattningen uppstod kanske aldrig kommer att bli riktigt klart. Helsingin Sanomats uppgift att modellen inte härstammade från tjänstemannaberedningen har dementerats i kraftiga ordalag av åtminstone Jyrki Katainen (Saml), Jutta Urpilainen (SDP) och Carl Haglund (SFP). Men HS har vidhållit att lobbare utanför regeringen starkt påverkade de procentsatser som sextetten stannade för kvällen före de egentliga förhandlingarna om budgetramen. Däremot skrev tidningen i fredags att det var fel att använda ordet "beräkningar" och att man i stället borde ha talat om "versioner" eller "variabler".
Åtminstone verkar det klart att beredningen av skattereformen som sänker företagsskatten och höjer beskattningen av företagens vinstutdelning gjordes alltför snabbt. Det är svårt att bli kvitt uppfattningen att modellen påverkades av utomstående intressen och inte hann genomlysas och bearbetas tillräckligt av tjänstemännen. Det här är riktigt illa för medborgarnas förtroende för ministrarna och arbetet i regeringen. Då är det lättare att tro på de regeringskällor som intygar att de så kallade fogfelen i skattereformen nog skulle ha rättats till under den egentliga lagberedningen också utan det skatteuppror vi nu bevittnat. Skadan är ändå skedd och frågan infinner sig om vi kan lita på att landets regering fattar genomtänkta beslut och inte agerar i propagandistiskt syfte.

Enligt uppgift började sextetten förbereda halvtidsöversikten och ramförhandlingarna redan i november. Därför är det ofattbart att det kommer in nya procentsatser kvällen innan principbesluten ska fattas. Det är inte en sund beslutskultur och så borde ingen regering agera. Nu är det i alla fall just den bilden regeringen har gett av sitt sätt att arbeta.

Kanske man också kan se något positivt i det vi bevittnat de senaste veckorna. Eventuellt är det en aning naivt och blåögt att tolka skatteupproret mot den ursprungliga modellen så att folkets röst hördes och regeringen retirerade. Såtillvida stämmer den tolkningen att regeringens första version stred mot rättviseprincipen att högre inkomster aldrig ska ha lägre skattesats än låga inkomster. Det har de flesta svårt att godkänna och den allmänna opinionen reagerade, inklusive många höginkomsttagare och regeringspartiernas medlemmar. Det tvingade regeringen att fatta ett nytt beslut.
Cynikern kan givetvis invända att den allmänna opinionen är lätt att driva i olika riktningar med ett välregisserat politiskt spel. Å andra sidan kan den som spelar på det sättet aldrig vara säker på att riktningen blir den beräknade och hela  projektet hamnar lätt i diket.