Parförmedling i metropolen

Utredarna talar för fyra kommuner och folkvalt metropolfullmäktige. Den modellen tillfredsställer tydligen ingen.

Det handlar om att området i och kring de stora städerna Helsingfors, Esbo och Vanda måste ha en beslutsstruktur som ser till hela området vad markplanering och boende, trafik, internationell konkurrens och social segregering beträffar. Metropolen sträcker sig från Kyrkslätt i sydväst till Sibbo i öster och Hyvinge och Mäntsäla i norr och består av tretton eller fjorton kommuner beroende på vilken modell man går in för.

I januari kom regeringens metropolutredare med sin mellanrapport och då bollade man med tre modeller. Nu har de kokats ned till två, i praktiken en.
Av de nya modellerna består den ena av två jättekommuner, som samarbetar kring metropolförvaltningen. Utredarna förespråkar själva modellen med fyra kommuner och en folkvald metropolförvaltning.
Nu ska kommunerna komma med sina utlåtanden före slutet av maj. Förhoppningen är att utlåtanderundan för hur social- och hälsovården ska ordnas har samma tidtabell så att kommunerna skulle kunna handskas med två viktiga pusselbitar på en gång.

Men utredarnas modell tilltalar inte riktigt någon av de berörda kommunerna. Helsingfors vill ha mera fusioner, de andra färre. Helsingfors går så långt att staden förordar att regeringen går in för tvångsfusioner om den frivilliga vägen inte leder till resultat.
Ministrarna och särskilt den ansvariga kommunministern Henna Virkkunen (Saml) var i går lika vaga som tidigare när det kommer till vad regeringen gör om kommunerna inte är med på noterna. Tröskeln för tvångsfusioner är hög och gäller egentligen enbart situationer där kommunens ekonomi är så dålig att uppdraget inte kan förverkligas. Men om drygt två veckor då regeringen slår fast budgetramarna för de följande åren är det meningen att man också ska komma överens om morötter som ska få städer och kranskommuner att gå ihop.

Men det blir inte bara morot utan också piska. I och med att också statsandelssystemet ska förnyas kan kommunerna styras i riktning mot fusioner med mer eller mindre milt tvång. I går talades det om att ingen kommun ska lämnas ensam. Det handlar om äktenskapsförmedling på hög nivå.
Trots att Kyrkslätt, Grankulla och Sibbo inte vill slukas av sina stora grannstäder kommer de att vara tvungna att noggrant väga för- och nackdelar. Vilken är idén med att vara självständig om man just inte har något att besluta om?

I rapporten talas det om att olika former av närdemokrati måste införas om och när fusionerna blir av. Risken är att den här centrala aspekten glöms bort. Ändå är det av viktigt att decentralisera en del av den verkliga makten, det vill säga också ekonomisk makt. I huvudstadsregionen är avståndet till beslutsfattarna alltför stort redan i dag och ur demokratisk synvinkel har vi inte råd med ett ännu större avstånd.
Trots att metropolkommunerna med ett starkt svenskt inslag har all anledning att vara bekymrade finns det också goda nyheter.

Till metropolförvaltningens uppgifter skulle enligt utredarnas förslag också den svenska servicen höra. I det här skedet är det ännu oklart hur ansvaret mellan kommunerna och metropolförvaltningen skulle fördelas, men åtminstone för kommuner med en liten andel svenskspråkiga är det här ett framsteg. Det gäller också sådan service som har ett litet underlag, till exempel den svenska psykvården.
Det här är första gången som den svenska servicen lyfts fram så här och det innebär en konkret möjlighet att verkligen erbjuda svensk service. Det är finlandssvenskarna i huvudstadsregionen inte bortskämda med.