Slutet på processen är bara början

Fallet Quick beskrivs som den största rättskandalen i modern svensk historia. Den nödvändiga granskningen kommer att bli både lång och splittrad.

När Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, beviljades resning för de tre sista mord han dömts för, betydde det slutet på en fyra år lång resningsprocess. I praktiken innebär beslutet från hovrätten för övre Norrland att han frias för samtliga åtta mord han nu sonar för.
De fällande domarna, 1994-2001, grundade sig enbart på hans erkännande. Han har tidigare friats för fem av morden på grund av otillräcklig bevisföring. Hovrätten grundar sitt senaste resningsbeslut på att Bergwall "lämnade motstridiga uppgifter, att han anpassade sina berättelser och att han var kraftigt påverkad av narkotikaklassade mediciner" när han kom med sina tidigare erkännanden.
Upprinnelsen till den långa processen var journalisten Hannes Råstams granskning av fallet år 2008. Den uppmärksammade granskningen avslöjade bland annat hur mytomanen Quick genom att erkänna olika mord fick belöningar i form av narkotikaklassade preparat.     

Fallet Thomas Quick är ett mörkt kapitel inom det svenska rättsväsendet. Redan under flera år har många frågat sig hur det här kunde ske. Nu är det ännu fler som frågar sig vad som kommer att hända härnäst?
Sture Bergwall, 62 år, har suttit inlåst på Säters rättspsykiatriska klinik i 22 år. Hittills har överläkarens bedömning varit att han är för farlig för att släppas ut.
I ljuset av det senaste domstolsbeslutet grundar sig den bedömningen på en tidigare dom från 1970-talet och på äldre diagnoser som slår fast att det "föreligger en risk för återfall i sexuell brottslighet". I den svenska debatten riktar nu många rättspsykiatriska experter hård och befogad kritik mot att man använder sig av fyrtio år gamla händelser som grund för fortsatt tvångsvård.
Bergwalls advokat Thomas Olsson kommer att ha trumf på hand när han kräver omedelbar utskrivning efter att de sista friande domarna blivit formella.

En annan stor fråga är om Bergwall ska beviljas skadestånd. I lagen finns en skrivelse om att den som medverkar till frihetsberövandet kan gå miste om ersättningen. Den avgörande frågan är om den kraftiga medicineringen gjort honom otillräknelig i medverkan till domarna.
Om han beviljas skadestånd kan summorna bli enorma. Den person som hittills fått det största skadeståndet i Sverige var en man som efter åtta år i fängelse fick resning för ett mord som han nekade till. Han fick över 10 miljoner kronor. Bergwall har suttit i 22 år.

Det viktigaste är trots allt en grundlig utredning av fallet för att undvika att något dylikt sker igen. De flesta är överens om att det behövs en gedigen granskningskommission, men frågan om när den ska tillsättas har blivit en eldfängd, politisk fråga.
Socialdemokraternas rättspolitiske talesperson Morgan Johansson kallar fallet för "den största rättskandalen i Sveriges moderna historia" och kräver att regeringen handlar bums. Justitieminister Beatrice Ask (Moderaterna) vill i sin tur vänta tills Bergwall även formellt blivit friad.

Förtroendet för rättsväsendet, polisen och fångmedicineringen har fått allvarliga törnar. En omedelbar och grundlig granskning är ett måste för att läka en del av de djupa sår som processen rivit upp.
Fallet avslöjar hur illa det kan gå när kontrollfunktionerna sviker. Granskningen kommer att rikta anklagande fingrar mot många läkare, psykologer, advokater, poliser, expertvittnen och även mot dåvarande justitiekanslern. Processen kommer att bli både lång och prövande.
För de anhöriga till mordoffren är granskningen ett viktigt steg, trots att den inte kommer att ge svar på frågan vem mördaren var.