Stort ansvar på regionala utredare

I slutet av förra veckan blev ministeriets expertgrupp färdig med sitt arbete om hur social- och hälsovården ska organiseras i framtiden. Fast det är faktiskt fel att säga att den blev färdig. Gruppen var oenig och arbetet är inte alls färdigt. Det är fortfarande oklart hur den här centrala delen av den offentliga servicen ska organiseras. Ministeriet brydde sig inte heller om att informera mer än med ett pressmeddelande.
Bollen förs nu vidare av expertgruppens medlemmar som också är regionala utredare. De ska i respektive region diskutera med kommunerna och komma fram till tänkbara modeller. Det ska ske på en och en halv månad. Sedan ska allt sammanställas och därefter får kommunerna ännu säga sitt.

Orsakerna är alla överens om. Den offentliga primärhälsovården som kommuninvånarna har rätt till varierar alltför mycket från kommun till kommun. Invånarna behandlas inte på lika villkor. Dessutom har samma personer ofta behov av både social- och hälsovård. Människan är en helhet och ska helst inte tvingas söka hjälp på olika håll. Därför ska all vård integreras. Allt från hemvård för äldre till hjärnkirurgi ska finnas inom samma organisation. Det förutsätter ett stort befolkningsunderlag. Dessutom åldras befolkningen och personalen går i pension. Allt fler kommuner har så stora problem att de inte ser någon annan råd än att lägga ut vården på entreprenad. Det är klart att det krävs genomgripande förändringar.

Om vi betraktar primärhälsovården ur patientens synvinkel är den första vattendelaren om man arbetar eller inte. De som arbetar omfattas av företagshälsovården, som köps privat, och som bedöms fungera bra. De som inte arbetar - barn, arbetslösa, vissa studerande, pensionärer - är hänvisade till den offentliga hälsovården. Utom de som har råd att gå privat. Den privata vården, både då patienten betalar den själv och företagshälsovården, understöds också med skattepengar.
Det skapar allt annat än lika villkor. Ändå finns den här problematiken inte alls på förhandlingsbordet. Frågan är för eldfängd och komplicerad. Den hör till det område där arbetsmarknadsparterna ska höras, vilket skulle bidra med ytterligare några aktörer och ännu en dimension. Att regeringen har lämnat den här delen utanför är förståeligt, men lite fegt.

Bland medlemmarna i expertgruppen och de regionala utredarna märks en klar frustration över politikerna, som före kommunalvalet försinkande arbetet. Bland politiker finns en frustration över experterna, som lever i sin värld och inte ser de politiska och lokala realiteterna, som politikerna tampas med.
Det är till exempel oklart vilka uppgifter kommuner med drygt 20 000 invånare ska kunna sköta och hur klokt det är att upplösa sjukvårdsdistrikten.
Regeringen har knappt om tid om både kommunreformen och omorganiseringen av social- och hälsovården ska sjösättas före nästa riksdagsval i april 2015.

De två reformerna är intimt förknippad med varandra, eftersom social- och hälsovården står för över hälften av kommunernas utgifter. Båda projekten kännetecknas av att regeringen försöker styra dem, men stöter på den starka kommunala självbestämmanderätten.
De regionala utredarna har ett stort ansvar för att på kort tid rita upp konkreta modeller för social- och hälsovården i respektive region. Samtidigt har de både vardagskännedom och regional förankring, vilket är en klar fördel. Det måste bli konkretare besked i slutet av februari.