Metropolen kan garantera svensk service

Den stora kommunreformen som regeringen Katainen lanserade med pukor och trumpeter blir knappast så genomgripande som meningen var från början. Arbetet fortsätter och vissa förändringar blir det, men det verkar ganska klart att målet med ett Finland med enbart starka primärkommuner inte uppfylls före 2015.
I går presenterade utredarna för de fjorton kommunerna i metropolområdet sin mellanrapport. Juhani Turunen, en av utredarna, säger att rapporten ger en struktur för hur diskussionen nu ska föras vidare med kommunerna. Utredarna ska presentera sitt slutliga förslag i slutet av februari. Sedan har kommunerna tid till november att utreda för- och nackdelar med olika alternativ.

Det behövs definitivt en metropolförvaltning i området. Det är de flesta överens om. Inflyttningen till huvudstadsregionen fortsätter och för att det ska byggas bostäder på ett vettigt sätt och trafiken ska fungera, kräver det en beslutsstruktur med ett större perspektiv än dagens kommuner i det så kallade metropolområdet har.  Det behövs också för att stoppa segregering mellan områden med penningstinna respektive socioekonomiskt svaga invånare som redan finns. Konkurrensen om de goda skattebetalarna måste stoppas och ett gemensamt ansvar för den sociala sammanhållningen behövs.
Problemet är att både kommunerna och partierna i området är oeniga om hur man ska gå vidare. Esbo och Vanda vill bevara sin självständighet, Helsingfors ser gärna sammanslagningar. Regionens starka parti Samlingspartiet är splittrat, likaså De gröna.
Som Hbl i dag skriver på nyhetsplats går utredarnas modeller från några kommunsammanslagningar och en folkvald metropolförvaltning till två jättekommuner med samarbetsavtal. Dessutom finns en mellanmodell.

Den svenska servicen i regionen har allt att vinna på en metropolförvaltning. Här bor ungefär 80 000 personer med svenska som modersmål – en stor grupp. I dagens kommuner är den gruppen så splittrad att den svenska servicen bland annat då det gäller social- och hälsovård i praktiken fungerar dåligt. Undantag är Grankulla och Sibbo. En metropolförvaltning som koordinerar den svenska servicen kan därför leda till bättre service på svenska.

I samtliga modeller som metropolutredarna i går presenterade ska Grankulla slås ihop med Esbo, eller en ännu större enhet, och Sibbo slås ihop med åtminstone Helsingfors. Det är inte troligt att de kommunala beslutsfattarna i vare sig Grankulla eller Sibbo ändrar linje och accepterar sammanslagningar. Sibbo ligger nära gränsen på 20 000 invånare och har därför en bättre position än Grankulla med sina drygt 8 000 invånare.
Metropolarbetet fortsätter alltså nu med diskussioner mellan utredarna och kommunerna.
På basis av reaktionerna i fredags verkar modellen med få sammanslagningar och en stark folkvald metropolförvaltning ha mest acceptans. Troligen förverkligas ingen av de tre modellerna utan de fungerar som en bas för vidare diskussion. I vilket fall som helst är det viktigt att också nya former av närdemokrati införs, vilket mellanrapporten tar ganska lätt på.

Regeringen har förbundit sig att respektera den starka kommunala självbestämmanderätten. Regeringen kan trycka på med att ju färre sammanslagningar det blir desto starkare blir metropolförvaltningen. De kommunala beslutsfattarna kan prioritera att bevara sin kommun, men överlåter i så fall en betydande del av makten till en gemensam metropolförvaltning. Allt tyder på att kommunstrukturen är en fråga också för nästa regering.