Finland är och förblir tvåspråkigt

Den nationalspråksstrategi som regeringen i går godkände är den första i sitt slag och ett starkt dokument för Finland som en tvåspråkig nation. Arbetet har letts av statsminister Jyrki Katainen (Saml), vilket har stor symbolisk betydelse.
Regeringen slår fast att den språklagstiftning vi har är tillräcklig, men att tillämpningen inte fungerar. Strategin konstaterar att två jämlika språk ibland förutsätter särlösningar för den mindre språkgruppen. Men det är inte bara svenskan som har problem, också finskan och särskilt kunskaperna i skriftspråket kräver förbättring, till exempel bland tjänstemännen. Meningen är att båda nationalspråken ska få ökad synlighet och att kontakten mellan språkgrupperna ska förbättras.

Det är en glädje att läsa strategin, som utgår från och genomsyras av en positiv attityd till vår tvåspråkighet. Den väjer inte heller för de fördomar om tvåspråkigheten och svenskan som förekommer. Dessutom innehåller strategin praktiska förslag.
Förhoppningsvis får strategin uppmärksamhet. På det sättet kunde diverse missförstånd om språklagstiftningen och vad det innebär att Finland är tvåspråkigt rättas till och avfärdas från den politiska dagordningen.

Strategin innehåller konkreta förslag som gäller utbildningen och statsförvaltningen och den ger rekommendationer till kommunerna, som i och med det kommunala självstyret fattar sina egna beslut.
Det konkretaste förslaget i strategin är en satsning på språkbad i skolorna. Språkbadslärare ska utbildas och Undervisningsministeriet ska i samarbete med högskolorna skapa en specialisering för barnsträdsgårdslärare, klasslärare och ämneslärare. Forskning visar att språkbad är framgångsrikt på många olika sätt och det har varit populärt framför allt längs kusten. Men omfattningen har inte vuxit sedan 1990-talet så satsningen är välkommen.
Prioriteringen av språkbadsskolorna ska tolkas som regeringens svar på diskussionen om tvåspråkiga skolor och de glädjande önskemålen på finskt håll att ha en närmare kontakt med svenskan. Också andra modeller för att förbättra möjligheterna att lära sig det andra nationalspråket inom skolan ska utredas, men utgående från att alla elever får undervisning på sitt eget språk.
Dessutom ska undervisningsmetoderna ses över så att språkundervisningen satsar på det kommunikativa. I historieundervisningen ska den svenska tiden i Finlands historia ges mera uppmärksamhet.

Det som kan uppfattas som problematiskt är att strategin är kostnadsneutral och inga nya resurser utlovas. Till exempel då det gäller utbildningen av språkbadslärare, har inga nya studerande tagits in efter 2009 eftersom lärarutbildningen i Kajana, där utbildningen har skett, läggs ned. Men på undervisningsministeriet intygar man att resurserna omprioriteras. De nya läroplanerna tas i bruk 2016 och strategins beslut skrivs in i dem.
Strategin innehåller checklistor och praktiska verktyg för myndigheterna. Ett exempel är att tvåspråkiga myndigheter ska använda både det finska och det svenska namnet och att bokstavsstorleken ska vara densamma. Det kan låta som en petitess, men det är symboliskt. Tyvärr har statsrådets information inte haft tillgång till checklistan. I det nyinvigda pressrummet står statsrådets namn på finska stort på två ställen medan det svenska namnet är lika litet som det engelska.

Nationalspråksstrategin är en politisk manifestation för vår tvåspråkighet av sexpartiregeringen och den fyller ett stort behov. Det är viktigt att uppföljningen sker på det sätt som rekommenderas.