Hemliga Folktinget

På söndag valde vi de nya beslutsfattarna i våra respektive kommuner. Men de som röstade på en svenskspråkig kandidat, eller någon av de icke-svenskspråkiga som arbetat för svenskan i Finland och godkänts som röstsamlare, röstade i Folktingsvalet på samma gång. Sannolikt var inte särskilt många väljare medvetna om att de egentligen avgav två röster.

Folktingets roll i dag är att vara ett samarbetsorgan för partierna. Tingets uppgift är lagstadgad men ändå är det ingen myndighet. Det ansvar Folktinget har kan delas upp i dels att bevaka och lobba för det svenska i Finland och dels att bearbeta opinionerna. Båda uppdragen riktar sig fram för allt till beslutsfattare och myndigheter. Det är viktiga uppgifter.

Ändå är det lätt att se att de som kritiserar Folktingets nuvarande roll har många poänger. En av kritikerna är Thomas Rosenberg, som trots att han som få engagerat sig för Folktinget, först nu blir folktingsledamot. Rosenberg vill ha ett direkt folkval av tinget, så att det skulle leva upp till sitt namn. Han vill se Folktinget som bland annat ett forum för strategisk framtidsplanering. Rosenberg har rätt i att den uppgiften i dag till stor del sköts av de finlandssvenska fonderna, som inte är och inte heller kan förutsättas vara demokratiskt styrda.

Ingenting tyder på att Folktingets karaktär av partiting kommer att förändras inom en överskådlig framtid. Det är glädjande att Folktingets arbete är mindre sömnigt och mera målinriktat än i början av partitingstillvaron. Det kräver redan de yttre omständigheterna som förvaltningsreformer och språkklimat.
Som partiting har Folktinget legitimitet med det nuvarande valsättet men som folkting för finlandssvenskarna saknas legitimiteten.