Tre "gamla" i täten

Förväntningar spelar en stor roll i politiken och det är förklaringen till att valets stora segrare, Sannfinländarna, ändå inte riktigt framstår som en segrare. Det gick sämre än väntat, både i förhållande till skrällen i riksdagsvalet och till opinionsmätningarna inför kommunalvalet.
Ändå är Sannfinländarnas framgång obestridlig och den kommer att ändra maktkonstellationerna särskilt i många stora städer.

Samlingspartiet är fortfarande landets största parti, SDP är näst störst. Båda backar i förhållande till valet för fyra år sedan, men inte i jämförelse med riksdagsvalet. De två stora regeringspartierna kan därmed dra en suck av lättnad.
Centern blir tredje störst med en klar marginal till Sannfinländarna på fjärde plats. Också Centern backar men lyckades vända sin negativa trend och locka hem sina väljare. För Centern är det av avgörande betydelse att partiet klarade sig bättre än Sannfinländarna och det gjorde man nu med bred marginal. Centern har än en gång trotsat domedagsprofetiorna och partiets färska ordförande Juha Sipilä har visat vad han går för.

Svenska folkpartiet håller ställningarna och verkar landa på ett plus-minus-nollresultat. Det kan faktiskt räknas som en seger eftersom SFP förutom Sannfinländarna är det enda parti som inte backar. I skrivande stund är inte riktigt alla Helsingforsröster räknade men tillräckligt många för att konstatera att SFP håller sina fem mandat i huvudstaden. Fullmäktigegruppen tycks i alla fall genomgå en stor förändring.
SFP bryter också helt ny mark i och med att partiet fick två mandat i Utsjoki. Partiets engagemang för och samarbete med samerna ger alltså resultat. Det har en stor principiellt betydelse att SFP engagerar sig för Finlands ursprungsfolk.
Ett resultat på riksnivå i ett kommunalval är egentligen något som inte riktigt existerar men som kan ha psykologisk betydelse. Eftersom de två stora regeringspartierna höll ställningarna kommer kommunalvalsresultatet knappast att ha några större konsekvenser för kommunreformen.

Däremot borde det låga valdeltagandet få varningsklockorna att ringa i alla partier. I medeltal röstade 58,2 procent. En närmare granskning visar ett katastrofalt lågt valdeltagande särskilt i en del stora städer. I Helsingfors röstade 57,3 procent, i Vanda bara 51 procent likaså i Joensuu. Det är dags att på allvar fundera på varför kommuninvånarna anser det vara onödigt att påverka sin närmiljö. I de större städerna kunde brukardemokrati och andra former av närdemokrati vara en möjlighet. Det är också ett sätt att motverka populismen. I den nya kommunlagstiftningen kommer olika modeller för närdemokrati att ingå. Det är allt skäl att använda sig av de möjligheter lagen kommer att erbjuda.

De fullmäktigeledamöter som valdes i går ska fatta många svåra beslut. Eftersom regeringen är försenad med sitt förslag till kommunstruktur är det enligt kommunminister Henna Virkkunen (Saml) de nya fullmäktige som ger kommunernas utlåtanden om lagförslaget, som ska träda i kraft våren 2013.
För de fullmäktigemedlemmar som är helt nya kan det bli en tuff uppgift att snabbt sätta sig in i vad regeringens förslag till kommunstruktur innebär för den egna kommunen.
Följande utmaning är att fatta beslut om vilka utredningar kommunen ska göra. Det handlar om hur bland annat hälsovård, skola, trafik, boende och ekonomi bäst ska skötas i regionens kommuner i framtiden. I klartext har utredningarna betydelse för vilka kommunfusioner som kan bli aktuella.
Ännu före valet var regeringens bud att tvångsfusioner är ett alternativ enbart för kriskommuner som inte klarar av att sköta sitt uppdrag. Regeringen litar på att kommunerna efter utredningarna ser vad som är klokt och fattar beslut utgående från det. Småningom vet vi i vilken mån regeringens och kommunernas uppfattning om vad som är klokt sammanfaller. Det ska också bli intressant att se om och när regeringen börjar tala det klarspråk som förgäves efterlystes före valet.