Den svåra upphandlingskonsten

Upphandlingen av kommunala tjänster väcker diskussion. Den skapas inte enbart av det förestående kommunalvalet utan också av att vi har konfronterats med misslyckade upphandlingar. För några veckor sedan berättade Hbl om Blue Service Partners, som varken i Vanda eller Esbo lyckades leva upp till avtalet om städning och skolmat. Vanda sade upp avtalet med företaget, som också bytte vd.

Inom social- och hälsovården har trenden att lägga ut kommunala tjänster exploderat på tio år. Nu är det marknaden för serviceboende som håller på att explodera. Den beräknas snart uppgå till två miljarder. Kommunerna klarar inte av att svara på det växande behovet själva.
Problematiken är densamma som inom hälso- och sjukvården. Stora övernationella företag, som oftast ägs av riskkapitalbolag, som i sin tur i många fall har kopplingar till skatteparadis, tar en allt större bit av marknaden. De har råd att komma med billiga offerter. De konkurrerar ut och köper sedan ofta upp mindre, lokala företag.

Det företag som vuxit mest inom omsorgsbranschen är Sverigebaserade Attendo, enligt en utredning som Arbets- och näringsministeriets gjort (HS 5.10.). Attendo öppnade sitt första serviceboende i S:t Michel för nio år sedan. Nu äger företaget, direkt eller via dotterbolag, 70 servicehem i 45 kommuner.
Kommunerna mår bäst om serviceproduktion inom social- och hälsovården består av en mix. Då producerar kommunen själv en del men samarbetar också med företag och tredje sektorn. En sund konkurrens sporrar alla och man undviker att bli beroende av ett företag. Den kommunala serviceproduktionen mår också bra av konkurrens.

Då det gäller serviceboendet ser kommunerna med sina ekonomiska problem det som en lätt lösning att låta privata företag ta hand om servicehemmen. Kommunerna underviker att själva bygga servicehus, med allt vad det innebär av planering och fastighetsförvaltning.
Vem som äger fastigheterna är i alla fall en kärnfråga. De stora vårdkoncernerna har grundat egna fastighetsbolag, som får statligt stöd för att bygga servicehus, helt i enlighet med bestämmelserna. Men konstruktionen skapar problem. Stödet kan snedvrida konkurrensen, åter till förmån för de stora.

Kommunerna måste se till att de bibehåller rätten att konkurrensutsätta vården i servicehusen, oberoende av vem som äger fastigheten. Raseborgs grundtrygghetsdirektör Arne Nummenmaa rekommenderar att kommunen äger minst 51 procent av fastighetsbolagen och kan kontrollera fastigheten. En del av servicebostäderna kan säljas och betala tillbaka satsningen. I resten av huset kan man sedan konkurrensutsätta det vårdintensivare boendet. Om serviceproducenten byts ut, kan klienterna bo kvar och behöver inte utsättas för den påfrestning en flyttning och en ny miljö innebär.
Utvecklingschef Ulla-Maija Laiho på Arbets- och näringsministeriet är inne på samma linje som Nummenmaa och rekommenderar också att våra pensionsbolag intresserar sig för vård- och omsorgsbranschen här hemma. Det är en lukrativ business och växer som sagt.

Många kommuner har lyckats med upphandlingen av social- och hälsovård. Men många kommuner saknar en servicestrategi, där man slår fast vad man vill och eftersträvar. Och det brister fortfarande i avtalen, där allt måste definieras i detalj. Det är också viktigt att ha ett öppet samarbete med företagen, att skapa ett partnerskap.
Och så måste Vanda och andra kommuner följa upp de avtal man ingått. Det ska inte vara beroende av medial uppmärksamhet.