Ledarkrönika: Att mäta opinioner

Jag har en känsla av att mätningar kring vad folk tycker om det ena och det andra blir allt vanligare.

 

Ibland kallas de rentav undersökningar, vilket jag tycker är fel ord. Då man frågar folk vilket parti de skulle rösta på eller vilka yrkesgrupper de litar på mäter man vad folk tycker just då och det kan förändras snabbt. Hur man svarar beror också på hur frågan är ställd. Sedan är det en annan sak att det behövs mycket kunskap för att handskas med och tolka de svar man har fått i mätningarna. De etablerade och erfarna företag som regelbundet mäter partiernas understöd kallar dem för just mätningar.

Opinionsmätningar är intressanta och för oss journalister kan de fungera som tacksamma så kallade krokar, som aktualiserar en problematik och som man så att säga kan hänga upp ett resonemang på. Så det är inget fel på opinionsmätningar, bara man kan handskas med dem på rätt sätt och inte ger dem en för stor betydelse.

Jag slarvade dessvärre själv nyligen när jag skrev om tidskriften Valitut Palats (Det Bästa) mätning av förtroendet för olika yrkesgrupper. Mätningen visade ett väldigt lågt förtroende för politiker, vilket jag tyckte var intressant. Men jag noterade inte att de som fick svara på frågorna var utvalda bland tidskriftens prenumeranter. De är visserligen över 200 000 och resultatet vägdes visavi ålder och kön så att det motsvarar hela befolkningen. Men en tidskrifts prenumeranter har särdrag som skiljer dem från hela befolkningen. Då blir det fel att tala om finländarnas förtroende.
Trots att jag bara har mig själv att skylla för att jag slarvat och trots att jag tror på de slutsatser jag drog så tycker jag att Valitut Palat borde ha flaggat tydligare med att de frågat sina läsare.
Och jo, de kallade sin mätning för "tutkimus", alltså undersökning.

Partimätningar inför ett kommunalval är lite speciella. Det handlar ju inte om ett riksomfattande val, utan om 320 lokala val. Mätningar av partiernas understöd på riksnivå berättar om just riksnivån, vilket inte berättar exempel en Helsingforsbo om läget i den egna kommunen. Det går nämligen utmärkt att rösta på ett parti i kommunalvalet men preferera ett annat i ett riksomfattande val, också om vi är ett partitroget folk.