Illa nog om det ser illa ut

Två färska mätningar visar att finländarnas förtroende för politikerna och beslutsfattandet i vårt land är oroväckande lågt.

Endast tio procent av finländarna litar på politikerna enligt Readers Digests (Valitut Palat, Det Bästa) mätning om förtroendet för olika yrkesgrupper som utfördes vid årsskiftet men publicerades i slutet av juli. Trenden har varit nedåtgående.

Och på den kommunala nivån har en dryg tredjedel av finländarna upptäckt mycket eller ganska mycket korruption i form av Bästa broder-nätverk i beslutsfattandet i sin hemkommun. Den mätningen har utförts av Stiftelsen för kommunal utveckling och offentliggjordes för några veckor sedan.

Det här är alarmerande siffror som måste tas på allvar.

I det internationella korruptionsindexet CPI som Transparency International gör upp placerar sig Finland högt uppe på listan över länder med lite korruption. Också om det är svårt att skapa ett heltäckande index visar det här ändå att den värsta formen av korruption, till exempel i form av mutor, sällan förekommer i Finland. Men det finns alltså ingen anledning att luta sig tillbaka och tro att allt är bra.

Professor Ari Salminen vid Vasa universitet som leder ett forskningsprojekt kring den offentliga förvaltningen anser att vår förvaltning i det stora hela fungerar sunt. Ändå efterlyser han en etisk genomlysning av den kommunala sektorn. Salminen kallar Bästa broder-nätverken för en finländsk korruptionsform.

Det är inget fel i att skapa nätverk och kontakter, det är tvärtom en förutsättning för lyckad verksamhet, också i kommunerna. Gränsdragningen mellan sunt och osunt nätverkande kan vara svår att dra. Enligt Ari Salminen är Bästa broder-nätverk det normala nätverkandets vrångbild. Vrångbilden leder till tjänster och gentjänster som skapar en tacksamhetsskuld och i värsta fall blir de bästa brödernas intressen det primära för dem som ingår i nätverket. Då befinner vi oss givetvis redan långt över gränsen för det tillåtna.

Finland befinner sig i ett brytningsskede då det gäller beslutsfattandets etik. Mångårig praxis ifrågasätts och "landets sed" är inte längre gångbar. Det som "alla" tidigare godkände kan inte längre accepteras när tillräckligt många ser fenomenen som de framstår utan de dimridåer som mångårig rutin och inarbetade vanor skapar.
De som ännu inte har märkt att måttstocken har förändrats och som ser på sin verksamhet som de alltid har gjort känner sig ofta förorättade när deras beslut framställs som oetiska. Ett vanligt försvarsargument är att ingenting olagligt har skett. En god etik omfattar i alla fall ett större område än det lagstiftningen täcker. Ett beslut som inte strider mot lagen kan alltså vara oetiskt.

I kommunerna arbetar både politiker och tjänstemän med många områden som involverar stora pengar och där därmed också stora intressen är involverade. Markplaneringen och byggnadsverksamheten har tidigare i många större städer lett till inte enbart etiska utan också juridiska problem. I och med att kommunerna köper allt mera tjänster är också upphandlingen ett känsligt område.

Det är inte ens tre månader till kommunalvalet och kandidatvärvningen har på många håll stött på problem. De handlar antagligen om mycket annat än medborgarnas misstro  mot politikerna. För att hjälpa dem som väljer att ställa upp och är beredda att ta ansvar för det allmänna bästa är det viktigt att det finns klara regler och råd för vad som är etiskt gångbart i beslutsfattandet.

Professor Ari Salminens förslag om en etisk genomlysning av hela den kommunala verksamheten är skäl att ta på allvar. På basis av en sådan genomlysning går det att skapa råd och regler och utbilda beslutsfattarna och tjänstemännen. Det ligger alltså i allas intresse.

Men redan före det är en god regel öppenhet och genomskinlighet. Det är bra att fråga sig hur en process ser ut i andras ögon. Om det ser det underligt ut finns det anledning att se över processen.