OS är en riskabel investering

Investmentbanken Goldman Sachs har länge följt med den ekonomiska betydelsen av att ordna ett OS. Historien visar att vid varje tillfälle sedan 1988 har värdnationens aktiebörshandel gått bättre än medeltalet efter spelen. De rekommenderar därför att man nu ska börja köpa brittiska aktier.
Motiven för en stad att ansöka om ett OS är ekonomiska. Logiken bygger på ett klassiskt cirkelresonemang: Ett megaevenemang genererar jobb och investeringar och själva tävlingarna lockar sedan miljoner turister och miljarder tv-tittare. Exponeringen i globala medier genererar i sin tur nya turister och även nya evenemang tack vare investeringarna i infrastruktur och faciliteter.

Men för att teorin ska bli praktik krävs det att tävlingarna genomförs utan större komplikationer. I London har man med alla medel försökt minimera riskerna för bland annat terrorattacker och trafikkaos, med den påföljden att kostnaderna har skjutit i höjden.   
När staden beviljades OS år 2005 låg de preliminära kalkylerna på cirka 2,5 miljarder pund, nu en dag före tävlingsstarten är budgeten uppe i åtminstone 11 miljarder pund. Enligt forskaruppgifter från universitetet i Oxford kommer tävlingarna i London att bli de dyraste idrottstävlingarna genom tiderna.

I den moderna OS-historien finns det också skräckexempel på att den ekonomiska teorin inte har hållit sträck. Till exempel Montreal åkte på en rejäl smäll 1976 och kanadensarna betalade ännu 30 år efter tävlingarna för kalaset.
På flera andra håll har man inte heller lyckats återanvända arenorna. Sönderrostade bobbanor, dammiga cykelvelodromer och övriga "vita elefanter" är bevis på att miljardinvesteringar för ett enskilt evenemang är förknippade med stora risker.   
Storbritanniens premiärminister David Cameron hävdar dock i sten att man i London tänkt långsiktigt och att investeringarna även på sikt ska ge Londonborna ett mervärde. Som exempel använder han gärna OS-byn som byggdes i ett av de fattigaste områdena i de östra delarna av staden. Efter tävlingarna ska den omvandlas till 2 800 bostäder.

Trots Camerons lugnande ord är det många britter som på grund av den ekonomiska krisen förbannar tävlingarna. Genom att lyfta fram sponsorernas betydelse försöker arrangörerna tona ner det faktum är det är de brittiska skattebetalarna som får ta på sig lejonparten av notan.
Nerverna är på helspänn och det märktes inte minst på OS–basen Sebastian Coe, som trampade rejält i klaveret när han i en radiointervju för BBC skulle betona vikten av sponsorernas roll. Han sa att det inte är möjligt att komma in på en arena iklädd en Pepsi–tröja när konkurrenten Coca–Cola är tävlingarnas huvudsponsor. Coe har många gånger fått äta upp sina ord.

Även om riskerna är stora finns det gott om kandidatstäder också till de kommande OS-tävlingarna. Banken Goldman Sachs ger nämligen också ett annat tips och det är att man genast efter att en stad beviljats ett OS ska börja handla på nationens börs. Historien visar att börsen i det land som tilldelas ett OS stiger rejält under de närmaste dagarna.
Det är kanske därför Spanien och Madrid är så ivriga på att få arrangera tävlingarna år 2020.