Rebeller fnyser åt världsarvet

Ledarkrönika

Staden Timbuktu sägs vara uppkallad efter en kvinna som fann en oas och grävde en brunn. Namnet Timbuktu har blivit synonymt med oas, en plats där de kringfarande möts för att handla och ha intellektuellt, religiöst och kulturellt utbyte. Storslagna moskéer och bibliotek blommade upp från och med 1300-talet då Timbuktu blev ett centrum varifrån islam spreds till västra Afrika.
I dag är islamister ur Ansar Dine-rörelsen i färd med att förstöra tempel och gravar med hackor, spett och gevär. De anser att den form av islam som odlades under Timbuktus storhetstid inte är den rätta tron. De tycker sig veta att sufirörelsens islamiska tro handlat om avgudadyrkan.
Unesco har tagit upp Timbuktu på listan över världsarv men det fnyser islamisterna åt. "Vad är Unesco?" och "Sådant som världsarv finns inte" är kommentarer som Ansar Dines talesmän gett. De hotar att ödelägga alla mausoleer i hela staden.
När talibanerna förstörde Buddhastatyerna i Afghanistan meddelade de utan omsvep att de struntar i FN:s åsikter. Argument om att statyerna är en del av det mänskliga arvet och att de över huvud taget inte påverkar islam klingade för döva öron. Internationella brottmålsdomstolen ICC anser att förstörelsen av världsarvet i Timbuktu är ett krigsbrott, men det bekommer inte dem som ropar "Gud är stor" medan de går lös på historiska lertempel.
Förintelsen av helgedomar är en del av en maktkamp som spårat ur i Mali. Militären tog i en kupp i mars makten över den södra delen av landet. I april utropade de tuaregiska rebellerna tillsammans med islamisterna den självständiga staten Azawad i norr, utan att den erkänts av någon. Strax började tuaregerna och islamisterna bekämpa varandra och i juni meddelade Ansar Dine, som har koppling till al-Qaida, att rörelsen kontrollerar hela Azawad.
Den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas vill ha en FN-stödd militär intervention för att driva i väg rebellerna. Tröskeln för att sända internationella trupper på ett nytt uppdrag att bekämpa terrorister är trots allt hög. Saken blir inte lättare av att alla västafrikanska länder är ytterst sårbara för hämndattacker från den islamistiska gerillans sida.
Det är bara en politisk lösning på den blodiga konflikten i Mali som kan sätta stopp för den humanitära och kulturella förödelsen i landet.