Ansvaret måste betonas mer

Att ett skjutvapen ses som ett idrottsredskap av ordföranden för ett skyttegille (Helsingin Sanomat 5.6) är en högst personlig uppfattning och behöver inte betyda att alla ser saken på samma sätt. Tvärtom, de tragiska skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki samt den färska tragedin i Hyvinge tyder på att det tyvärr inte är så.
Vid det här laget vet man redan att tragedierna följer samma mönster. Mot varandra står de som kräver en begränsning av vilka slags vapen man kan betrakta som idrottsredskap och de som försvarar en hobby under ordnade former.
Finland är ett vapenspäckat land. Enligt HS finns det ändå fler vapen utanför Ring III än innanför. Å andra sidan är revolvrar och pistoler tydligen "cityvapen", deras andel av den totala vapenarsenalen är större i huvudstadsregionen än i resten av landet. Eventuellt kan det bero på att de urbana skjutbanorna är det enda stället där man kan utöva sin hobby.

Vapeninnehav kräver licens och någon form av kontroll av innehavarens psyke. Att det inte är tillräckligt har på ett tragiskt sätt bevisats. Villrådigheten är förståeligt nog stor: Hur skilja potentiellt våldsbenägna personer från dem som aldrig kommer att osäkra sitt vapen under annat än kontrollerade och acceptabla former?
Med läkarutlåtanden kan man kanske komma en bit på väg. Läkarnas ointresse för att axla ansvaret för en dylik bedömning är förståelig. Ingen kan förutse en persons sinnestillstånd efter ett år, en vecka eller ens nästa dag, eftersom de omkringliggande faktorerna och händelserna är okända eller oförutsägbara.
Det är bäst att acceptera faktum. Fullständig kontroll är inte möjlig, inte ens med polisens eller läkarnas hjälp.

Eftersom man inte kan kontrollera individen, återstår försöket att kontrollera vapnet. En möjlighet är att förbjuda alla pistoler och revolvrar i privat ägo. Förutom att det skulle leda till högljudda protester skulle sannolikt det illegala innehavet av dylika vapen öka.
I stället diskuterar man vem som ska förvara vapnet och var. Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) och Pekka Sauri (Gröna), ordförande för Centralförbundet för psykisk hälsa har föreslagit att vapnen ska förvaras centralt och utanför hemmen. Skytteklubbar och polisen vill inte ha ansvaret och skytteklubbarna anser att arrangemanget skulle utgöra en säkerhetsrisk.
Kan så vara. Men bevisligen är förvaringen hemma ingen garanti för säkerheten heller.

Minimikravet är att skjutvapen förvaras i ett för ändamålet avsett låst skåp som man inte kan bryta sig in i eller komma åt vapnet genom att slå sönder dörrglaset.
Men man borde också våga överväga om det finns anledning att begränsa vapentyper. Om det finns ett oerhört trängande behov av sofistikerade handvapen hos idrottsskyttarna, kunde till exempel de vara sådana som man får hyra enbart av skytteklubbarna, inte äga privat.

Men lagar är bara ett verktyg. I grunden handlar det om hur man förhåller sig till sin omgivning. En ansvarskännande bilist är hela tiden medveten om att om han eller hon krockar med en cyklist eller fotgängare, är oddsen för att bilisten klarar sig ur olyckan bättre, oberoende av vem som har rätt eller fel.
En ansvarskännande person avfyrar inte ett vapen mot skolkamrater eller folk utanför en pub.
I en önskvärd kombination ingår klara regler för hur vapen ska förvaras, var de får användas och av vem, samt en påverkan av attityder där respekten för andra personers fysiska och psykiska integritet betonas.