Ömsesidig respekt bär längst

Om man ser till Taiwans situation ur internationella organisationers perspektiv påminner den om den situation de autonoma regionerna – för Finlands del Åland – inom Europeiska unionen befinner sig i.
Taiwan måste efter 1971 "gå via Kina" för att göra sin röst hörd i FN, precis som Åland och över 70 andra regioner inom EU hör till sina respektive stater och inte heller har en egen representation i Bryssel.
Där slutar likheterna – och till och med jämförelsen ovan är haltande. Det finns till exempel ingen som har en politisk ambition att ta över Åland på samma sätt som Folkrepubliken Kina aldrig har gett avkall på ambitionen att införliva Taiwan med fastlandet.

Sedan mitten av 1990-talet då taiwaneserna för första gången fick välja president har kampen mellan de två ledande partierna KMT och DPP varit hård. DPP vill att fullständig självständighet ska vara ett alternativ medan KMT med rötter i Kina och det förlorade kriget mot Mao Tse-tungs kommunister i slutet av 1940-talet förespråkar status quo.
Det är en balansgång där pragmatism ibland blandas med rädsla. Situationen i Sydkinesiska havet är spänd. Den handlar inte enbart om Taiwan. Relationerna mellan Kina och Filippinerna, som båda gör anspråk på öar i området tillspetsades då filippinska marinen nyligen försökte gripa kinesiska fiskare som enligt Filippinerna fiskade på filippinskt territorium. Försöket stoppades snabbt av Kina.
Enligt The Financial Times är Kinas ambition att vidga sin kontroll över vattnen i Sydkinesiska havet vidare ut i Stilla havet.
Det betraktas med växande oro också av Taiwan, som under de senaste åren har kunnat notera en viss avspänning i relationerna till fastlandet på andra sidan sundet.

Taiwan är fast beslutet att lösa eventuella konflikter med Kina på fredlig väg. Men lika fast besluten är man att inte ge upp Taiwans suveränitet eller ett effektivt militärt försvar.
Ma Ying-jeous seger i presidentvalet 2008 betecknas som en vändpunkt i relationerna mellan Kina och Taiwan. Ma gjorde klart att Taiwan inte kommer att förklara sig självständigt. I stället ville han satsa på att utveckla samarbetet med Kina, i synnerhet när det gäller ekonomin.
Flera taiwanesiska företag har etablerat sig i Kina, också på grund av den lägre lönenivån.  Inskriften "Made in China" på vissa märkesprodukter betyder i själva verket att de är av taiwanesisk tillverkning.

För ett par år sedan nådde Ma ett viktigt mål när Kina och Taiwan undertecknade ett omfattande samarbetsavtal som underlättar taiwanesiska företags agerande i Kina men också internationellt. Också EU har ingått ett ekonomiskt ramavtal med Taiwan.
Frågan är hur den ekonomiska krisen i Europa och USA påverkar Taiwan och Kina. Båda noterar en nedgång i exporten till väst. Lönerna i Kina har höjts vilket ha fått många att undra när de taiwanesiska företagen ska börja se sig om efter billigare alternativ.
Att Taiwan flyttar sin produktion från Kina är ändå inte sannolikt. Snarare kan det handla om att öka sin andel på den kinesiska hemmamarknaden, i dagens läge går cirka 70 procent av tillverkningen i Kina på export. Och högre löner för kinesiska arbetare kan betyda ökad köpkraft och efterfrågan på taiwanesiska produkter i Kina.

Den taiwanesiska regeringen betonar gärna det ökade antalet turister från fastlandet och samarbetet på olika plan. Men oppositionen ser inte alltid med blida ögon på detta. Av en undersökning om relationerna över sundet som gjordes i mars framgår det att 32,6 procent av taiwaneserna tycker att takten är för snabb. Allt färre tycker att utvecklingen är lagom eller för långsam.
En liten ökning när det gäller negativa attityder mot både taiwaneserna och den taiwanesiska regeringen kunde också noteras bland fastlandskineserna.

Man kan kanske inte tala om en frusen konflikt när det gäller Taiwan och Kina. Men större internationell uppmärksamhet kunde ägnas åt relationerna ändå. Det är inte rätt om Taiwan hålls som gisslan för EU:s och FN:s "ett Kina-politik".