Ett tillfälle att sätta press på Lukasjenko

Idrott ska inte blandas med politik. Det är den devisen idrottsledare oftast hänvisar till när de blir utsatta för påtryckningar av samhället omkring dem. 
Det är en välgrundad princip. Det är en vacker tanke att idrottsmän och –kvinnor från olika länder kan mötas i en ärlig och förbrödrande kamp, trots schismerna mellan deras statsledningar.

Idrottsrörelsen kan dock inte se sig som en isolerad enklav, oberörd av omvärlden. Det internationella ishockeyförbundet (IIHF) måste hitta bättre argument än slitna fraser för att värja sig mot de bojkottkrav av Vitrysslands VM-värdskap som framförts av politiker och människorättsaktivister.
Vitrysslands populära, men diktatoriska president Alexander Lukasjenko mosar oppositionen och köper folkmassornas kärlek med populistiska initiativ och – ishockey. Inför ishockey-VM 2014 har ishockeyfantasten Lukasjenko låtit bygga två moderna arenor för ishockey. Men ve den som motsätter sig Lukasjenko – fängelsecellerna är fyllda med politiska fångar, och som enda land i Europa tillämpar Vitryssland dödsstraffet.
Europaparlamentet har vädjat till IIHF om att hota Vitryssland med att frånta landet dess värdskap. Det är i linje med EU:s sanktioner – EU har bland annat frusit vitryska företags tillgångar samt belagt Lukasjenko och hans närmaste krets med inreseförbud.

IIHF med frontfiguren René Fasel och den finländska ishockeyns starke man Kalervo Kummola i spetsen har uppträtt något besvärade av bojkottkraven. IIHF kommer att ta upp frågan till behandling i höst, men sannolikheten för att Vitryssland fråntas sitt VM-värdskap är liten.
Det europeiska fotbollsförbundet Uefa med dess ordförande Michel Platini har likaså varit ovilligt att skärpa tonen mot Ukraina, som står som en värd för fotbolls-EM i sommar. Framstående Europapolitiker såsom Tysklands förbundskansler Angela Merkel har lovat bojkotta finalturneringen, om landets president Viktor Janukovytj inte friger landets före detta premiärminister Julia Tymosjenko. EU anser att Tymosjenko fängslats på politiska grunder.

I den korrumperade värld som idrottsorganisationernas elit lever i finns det föga utrymme för mänskliga rättigheter. Värdskap för viktiga turneringar och olympiska spel är värdefulla handelsvaror som kan öppna dörrarna till nya marknader och inbringa nyttiga gentjänster. Inte sällan utväxlas bruna kuvert när de stora idrottsförbunden beslutar om värdorter.
Den relevanta frågan bör ändå vara om det är ändamålsenligt att sätta hårt mot hårt med sanktioner som också drabbar invånarna. Eller kan internationella värdskap, på det vis som idrottsledamöter gärna vill hävda, snarare fungera som ett incitament för att öppna slutna samhällen?

Omvärlden trodde optimistiskt att Peking-OS 2008 skulle uppmuntra Kina till att förbättra människorättssituationen, men de förhoppningarna kom på skam. I stället vräkte Kina miljoner människor för att bereda rum för nya arenor och fängslade oliktänkare så att de inte skulle ställa till med pinsamma protester inför världens ögon.

Med sina tveksamma uttalanden har IIHF gett Lukasjenko signalen att han inte behöver vara oroad över att gå miste om sitt favoritprojekt. Därmed missar omvärlden ett gyllene tillfälle att påverka människorättssituationen i Vitryssland. Ekonomiska och politiska sanktioner biter tydligen inte på Lukasjenko, men tänk om de skulle vara riktade direkt mot hans hjärta? Dags för IIHF att lyfta huvudet ur sanden.