Rädd för skydd

Sju så kallade familjemord under ett år. Ett nytt misstänkt barnmord rapporterades på onsdag. Allt fler riktigt unga använder droger, och särskilt flickors droganvändning har ökat. Samtidigt som vi nås av de här tragiska uppgifterna får vi höra att det finns en rädsla för barnskyddsmyndigheterna. Det handlar om rädsla för kontroll och i sista hand en rädsla för att barnen eller de unga ska omhändertas av myndigheterna. Rädslan, som delvis är berättigad på grund av en del övertramp, finns hos föräldrarna men också hos de unga, som har till exempel drogproblem.

Uppfattningen om barnskyddsmyndigheterna och det stöd familjer är berättigade till är antagligen ganska snedvriden hos oss. Största delen av barnskyddet är förebyggande och sker bland annat på rådgivningarna, på dagis, i skolan. Men det är de hårda åtgärderna, omhändertaganden och placering av barn utanför hemmet, som syns i offentligheten.

Antalet omhändertagna barn har nästan fördubblats jämfört med situationen för 20 år sedan och det förklarar också delvis varför just den statistiken får offentlighet. Men visst pratas det mycket också om preventivt arbete och tidigt ingripande. Tyvärr växer resurserna inte i takt med festtalen.
Det är oerhört kortsiktigt att inte satsa på familjerådgivning och psykosocialt stöd. Dessutom är det i längden dyrt. Men för att råda bot på rädslan mot barnskyddsmyndigheterna behövs också en attitydförändring.

Arbetet för att stödja familjerna måste göras med föräldrarna och barnen. Kommunikation och växelverkan, att arbeta tillsammans är nyckelord. Inte myndighetskontroll och -styrning.