I medierna är mannen experten

Det internationella projektet Global Media Monitoring Project (GMMP) räknar med jämna mellanrum ut hur ofta kvinnor förekommer i nyhetsrapporteringen i medier runt om i världen. Resultatet är dyster läsning med en snittfördelning på cirka 80-20 mellan könen. Läget i Europa är inte mycket bättre när tre fjärdedelar av de intervjuade i tidningar, radio och tv är män. Utvecklingen under de senaste 20 åren är försiktigt positiv men mycket långsam.
I söndagens Hbl granskade vi oss själva och resultatet var nästan lika dystert som i GMMP:s undersökning. Bland de intervjuade i våra huvudnyheter i mars var 69 procent män och bland de som intervjuades i en expertroll var siffran 74. Och det här trots att vi redan länge målmedvetet har jobbat med problematiken.

Såväl vår egen granskning som resultaten från GMMP visar också på tydliga skillnader mellan olika ämnesområden i bevakningen. Kvinnor förekommer sällan i rapporteringen om ekonomi och politik medan siffrorna är något ljusare när man granskar nyheter om vetenskap, hälsa och sociala frågor. När kvinnor intervjuas är det också betydligt vanligare med frågor om personliga erfarenheter, ålder och familjesituation. Att vara expert på ett område är enligt bilden i medierna ett manligt yrke.

De största genusskillnaderna i Europa finns inom de så kallade tunga områdena, ekonomi och politik. I nyhetsbevakningen av företagsvärlden, parlamentet och regeringen är endast var femte intervjuad en kvinna.
Inom näringslivet är siffran fullt jämförbar med hur könsfördelningen i börsbolagens styrelser i Finland ser ut. Enligt en färsk utredning gjord av Centralhandelskammaren är nu 22 procent av de börsnoterade bolagens styrelsemedlemmar kvinnor. Finland toppar EU-statistiken och Centralhandelskammaren drar slutsatsen att inga kvinnokvoter behövs tack vare den gynnsamma utvecklingen. 78 procent är män, Finland är bäst i klassen och alla är nöjda.

Det manliga expertväldet i medierna blir betydligt svårare att förklara när man går in i den politiska maktens korridorer. I Finland råder en acceptabel jämställdhet i såväl riksdag som regering där 43 procent av parlamentarikerna är kvinnor och där det råder en närmast perfekt könsbalans i regeringen. Det här avspeglas alltså inte i rapporteringen, vilket även kan bero på att fler män har de tunga posterna. 
Debatten om politisk jämställdhet och medier har glidit in på fel spår när den allt för ofta handlar om vem som mer frekvent utsätts för mediedrev. Både i Finland och i Sverige har avsatta kvinnliga ministrar placerats in i facket för personer utsatta för ett extra hårt mediedrev. Den före detta svenska kulturministern Cecilia Stegö Chilò, som tvingades avgå på grund av obetalda tv-licenser, konstaterar att det inte finns skillnader på den här punkten.
Kvinnor tenderar dock enligt henne att oftare "släppa taget för att det inte är värt det medan män står kvar och slåss för sin position". Debatten om mediedrev mot kvinnliga politiker blir lätt en rökridå där man förtiger det verkliga problemet.

När man söker orsakerna till snedvridningen hittas de inte längre i en manstyngd journalistkår. I Europa finns det nästan lika många kvinnor på nyhetsredaktionerna i dag och i vår egen granskning av Hbl var 59 procent av artiklarna skrivna av kvinnliga journalister. Traditionens makt är svår att bryta.
Konsekvenserna av snedfördelningen blir att medierna fungerar som en direkt broms för utvecklingen då bilden som förmedlas av verkligheten uppfattas som sann.

Utan en verklig medvetenhet och utan en noggrann uppföljning uppnås inga resultat. Genom öppenhet och långsiktigt tankearbete kan dock förändringar fås till stånd. På Västerbottens-Kuriren har man i ett decennium åtgärdat balansbristen. Från att ha legat på 22 procent kvinnor är man nu uppe i 49.
VK har lagt ribban för många, på Hbl är vi beredda att anta utmaningen. Det handlar inte om att tumma på substansen utan om att utvidga det slentrianmässiga nätverket av så kallade experter.