Det kommer fram i tö, Fifa

Föreställ er ett FN där världens länder står i kö för att smörja ledarnas fötter, världens sponsorer och tv-kanaler likaså.
Föreställ er ett FN som aldrig behöver ompröva eller förändra sitt existensberättigande.
Det kallas Fifa, internationella fotbollsförbundet, en organisation med fler nationella förbund än FN har medlemmar. Bara Internationella olympiska kommittén kan mäta sig med detta. Den drabbas också av samma omvända dynamik: Alla vill vara till lags och visa organisationstoppen sin gunst, i stället för tvärtom.

I onsdags krävde Europarådets parlamentariska församling att korruptionen och omständigheterna kring senaste ordförandeval utreds.
I somras valdes schweiziske Joseph "Sepp" Blatter för fjärde gången till Fifas ordförande, om man nu kan kalla det val. Han var det enda namnet på röstsedeln, eftersom motkandidaten, Qatars Mohammed bin Hammam, steg åt sidan efter beskyllningar om att ha försökt muta till sig röster. Beskyllningarna är inte olika dem som riktades mot Blatter 1998. Då sade Afrikanska fotbollsförbundets vice ordförande att han blivit erbjuden ett sexsiffrigt dollarbelopp för att rösta på Blatter. Några utredningar har Fifa inte gjort.

Ett tungt vittnesmål fick också Europarådets parlamentariker att reagera. Den schweiziska åklagaren Thomas Hildebrand, som har undersökt anklagelser om mutbrott, säger att två toppchefer som fortfarande finns kvar i Fifas ledning tagit emot omkring 14 miljoner dollar i mutor. Uppgiften är i sig inte ny men lägger sten på börda.
Det schweiziska marknadsföringsbolaget ISL samarbetade med Fifa fram till 2001, då det gick i konkurs. I konkursboet fanns spår efter märkliga transaktioner. BBC gick för två år sedan ut med en dokumentär om att Fifa-representanter tagit emot mutor för att säkerställa att ISL fick förmedla dyrbara tv-rättigheter.
I BBC:s dokumentär uppgavs hundra miljoner dollar ha betalats ut i mutor av ISL. Hildebrands vittnesmål ger stöd åt bara en del av misstankarna, men är ytterligare ett skäl till att Fifa måste städa upp i sitt förflutna.

När Sepp Blatter omvaldes i somras insåg han delvis vad klockan är slagen, men bara delvis.
Han lovade utöka Fifas etiska avdelning och tillsatte en ny chef som ska lägga upp en vägkarta till större transparens och fler åtgärder mot korruption på alla nivåer, också fixade matchresultat.
Organisationen Transparency International hade till en början lovat samarbeta, men drog sig ur i december. Orsakerna var två – att den person som ska arbeta mot korruptionen själv är på Fifas lönelista, och att Fifa vägrade reda ut det förflutna.

Det är lätt att göra misstaget att fokusera bara på Blatter. Men man måste fråga sig om inte omständigheterna skapar människorna. Det är typiskt att han suttit som ordförande i fjorton år och vigt fyra decennier av sitt liv åt Fifa. Till detta kan man tillägga att också den tidigare basen, João Havelange, satt i 24 år, och att de två topptjänstemän som tog emot mutor redan 1992 fortfarande sitter kvar.
Nytt blod verkar inte vara Fifas grej. Under sina långa karriärer hinner tjänstemän lullas in i en organisation där transparens är ett påklistrat modeord, där normal organisationsdynamik fått ge vika för enkelriktat smörjande och verklighetsförankringen tappats bort.
Fifa framhåller alltid att toppidrotten matar ut pengar till juniorverksamhet och bollplaner. Det stämmer, också på landsnivå. Det man glömmer bort är att toppen matas av arbetskraften. Miljontals tränare, lagledare, kassörer och licensbetalande föräldrar världen runt skapar – ofta utan ersättning – förutsättningar för businessen. Det kommer inte att upphöra. De vill vara med och älskar fotboll.
Det är det som upprör. Därför räcker det inte att Fifa blir lika transparent som andra organisationer, utan kraven är ännu högre. Kanske måste en ny federation grundas från början. Varför inte någon annanstans än i Schweiz, bankhemligheternas förlovade land.