En chans att bestående förändra staden

Helsingfors – tillsammans med Esbo, Vanda, Grankulla och Lahtis – är först den tredje staden som fått äran att bli utsedd till världens designhuvudstad. De två tidigare designstäderna – Torino och Söul – ger inte ett tillräckligt brett underlag för att dra långtgående slutsatser om vilken betydelse utmärkelsen på lång sikt har. Allt tyder i varje fall på att den kan vara en injektionsspruta för stadsplaneringen och den urbana livsmiljön.

Begreppet design syftar i första hand på industriell formgivning, och World Design Capital (WDC) är ett marknadsföringsjippo som initierats av det internationella organet för industriell design, Icsid. Bruksföremål som får en konstnärlig utformning är ändå bara en del av allt vad design kan betyda. I ett brett perspektiv innefattar design planering av hela livsmiljöer utgående från invånarnas behov och smak, så att den estetiska dimensionen har en central betydelse.

Helsingfors satsar på den bredaste tänkbara tolkningen av vad design innebär. Staden eftersträvar "öppenhet, uppfinningsrikedom, användbarhet, hållbar utveckling och samarbete". Det är så goda målsättningar att de bör gälla oberoende av om Helsingfors är designhuvudstad eller inte.

En av årets satsningar är boende- och företagssamarbetet kring utbyggnaden av Busholmen. I det här sammanhanget innefattar designen allt från föremål, byggnader och annan fysisk miljö till logistik, avfallshantering, service, rekreation och kommunikation. Det låter som att design bara är ett finare ord för stadsplanering, men kanske mer lockande än det gamla byråkratspråket.

Fördelen med satsningen på Busholmen är i varje fall att den inte tar slut samma dag som WDC-året är över. Det handlar om att långsiktigt pröva en ny modell för att bygga ut en urban miljö.

Sitra har initierat någonting som kallas Helsinki Design Lab, och dess nisch går under den pampiga benämningen "strategisk design". I den tappningen blir design en omskrivning av organisationsteori för den offentliga sektorns och särskilt vårdstrukturens behov.

Sitras högtravande fraser om "systemiskt förändringskunnande" flyger i väg från en konkret och hanterlig innebörd av att ge form åt någonting. Det kan vara vilseledande att tala om design när det helt enkelt är en kritisk debatt om vårdstrukturen som är påkallad.

Det engelska uttrycket "embedded design" hör till jargongen. Det syftar på att formgivningen tillämpas på hela system så som offentlig service, och att användarnas behov beaktas redan från början av planeringen.

I dag vet varje affärsföretag att det inte går att vara ett varumärke utan lockande design. Nokia har den hårda vägen fått lära sig att användarens upplevelse är det avgörande. Teknologi, estetik och användarvänlighet ska smälta samman.

Finsk design är ett begrepp som syftar på berömda produkter och konstföremål som började ta form under 1950-talet. I dag är det svårt att veta om det hänför sig till skålar och vaser eller en ny organisationsmodell.

Också arkitekturen ryms gott och väl med i det breda designbegreppet. Det blir lätt ett universalbegrepp för det mesta som har med livsmiljö, ekonomi, teknologi, konst och kunskap att göra. Det är de positiva associationer ordet design väcker som till sist är viktiga.

Det är viktigt att Helsingfors tar lärdom av året som europeisk kulturhuvudstad 2000. Med bättre uppföljning kunde det ha lett till mera bestående förändringar i stadens kulturliv. Helsingfors har de bästa utgångspunkter att utveckla en funktionell och estetiskt tilltalande livsmiljö och engagera invånarna i den. Det är sekundärt om det efter 2012 heter design eller någonting annat.