De heliga korna har fått vingar

Diskussionen om skatterna har tagit fart igen bara någon månad efter att budgeten för nästa år slogs fast. Bakgrunden är förstås det snabbt försämrade ekonomiska läget. Regeringen kan tvingas att ompröva flera av sina ståndpunkter när regeringsprogrammet justeras i mars. Det sker i samband med att budgetramarna för 2013 slås fast.

Kraven på högre skatter kommer både från höger och vänster och de heliga korna verkar ha fått vingar. Vänsterförbundet har redan luckrat upp sitt krav på att mervärdesskatten inte får höjas. Ordföranden för SDP:s riksdagsgrupp Jouni Backman säger att alla skatter måste diskuteras. Om momsen höjs ska också de rika beskattas hårdare.
Samlingspartisten Ben Zyskowicz tänker i sin tur inte motsätta sig att inkomstskatten för de högst avlönade höjs om det blir högre moms.
Mervärdesskatten har den största potentialen. En höjning av den allmänna nivån med en procentenhet till 24 procent ger en halv miljard i statskassan.

Signalerna från regeringsborgen tyder ändå på att det än så länge inte blir några stora avvikelser från den fastslagna linjen. Regeringen har med SDP som garant förbundit sig till att inte höja momsen. Samlingspartiet bromsar höjningar av löneskatten.
När statsminister Jyrki Katainen (Saml) i onsdags mötte exportindustrins män på Teknologiindustrins höstmöte värjde han sig för deras krav på skattelättnader med motiveringen att statens finanser inte tål åderlåtning. I det här skedet när euroländerna svajar handlar allt om att skapa stärkt förtroende för Oy Finland Ab på finansmarknaden.
Eurokrisen avspeglar framför allt ett bristande förtroende för den förda politiken.

Med tanke på att exportindustrin traditionellt hör till Samlingspartiets uppbackare var det kyligt av Katainen att komma med exakt samma budskap som han senare på kvällen upprepade i en tv-intervju i A-plus. Utrymmet för dolda agendor och soloåkningar i regeringssamarbetet med SDP är väldigt litet.
Industrichefernas vädjanden om stöd för tillväxt fick inget stöd hos statsministern trots att de siffror som förelades honom visar att 150 000 industrijobb måste bort för att få upp produktiviteten på önskad nivå.

Samtidigt finns heller inget utrymme för stimulansåtgärder av den typ som sattes in när finanskrisen slog till hösten 2008. I stället står hoppet till att landets hushåll fortsätter konsumera. De löneavtal som nu slutits ger en medelinkomsttagare med tretusen euro i lön 15 euro per månad mer i handen om prisökningarna beaktas.
Det handlar inte om stora summor jämfört med tidigare år, men är ändå en vändning uppåt från i år då köpkraften sjunker.

Målet som regeringen har ställt upp är att skuldsättningsgraden ska minska mot slutet av regeringsperioden som går ut 2015. I förhållande till den samlade produktionen av varor och tjänster, BNP, har Finland näst minst skuld i hela EU efter Sverige. Det finns alltså inget behov av de panikåtgärder som Medelhavsländerna eller Storbritannien står inför, i synnerhet som ekonomin fortfarande växer. I själva verket ser läget betydligt bättre ut nu än då budgeten gjordes upp tack vare att skatteintäkterna ökar mer än väntat.
Finlands problem ska ses i ett längre perspektiv och handlar då om demografi, alltså en befolkning som åldras snabbare än någon annanstans i EU. Den processen leder obönhörligen till lägre tillväxt och ökad skuldbörda.