Ledarkrönika: Tro och otro

Cirka 80 procent av finländarna hör till kyrkan men hur många känner till den här söndagens budskap?
Alla känner till sommartiden. Därför att den betyder något.
Kyrkans utmaningar är många just nu. En allt större del av föräldragenerationen tycker inte att dop och konfirmation är självklarheter längre.
Det som skrivits om kyrkan på sistone har oftast handlat om splittring, om kvinnopräster och om homosexuella. Och så följderna av allt  det här – att finländare träder ut ur kyrkan.
Kyrkan har i mångas ögon blivit endast en anonym, officiell och passiv förvaltare av förlegade värderingar. Något som inte längre betyder något i vardagen.
Vi går nu mot en senhöst där värderingar kommer att debatteras. Såväl det ekonomiska läget som "värdevalet" av president borgar för det. I beskrivningar av den nya presidentrollen har vissa rent av dragit en parallell till biskoparna.
Begrepp som rättvisa, familj, jämlikhet och tolerans kommer att diskuteras och få olika definitioner. Debatten kommer in på många av de värden kyrkan säger sig stå för.
Björn Vikström tillträdde som biskop för Borgå stift för två år sedan. Under den här tiden har han internt tagit sin plats och haft en lugnande inverkan på det brokiga stiftet.
Arbetsfältet är stort. På hans bord ligger nu bland annat bekymret om kommunreformen och de konsekvenser den kan få för kyrkans ekonomi, för närdemokratin och det svenska språket (Kyrkpressen 27.10).
Vikström är värdeliberal. Med sin akademiska bakgrund i kombination med sin folkliga framtoning kan han tala om svåra saker så att alla begriper. Men varför håller han så låg profil gällande värdefrågor i offentligheten?
Kyrkan behöver nu om någonsin en modig frontfigur som förvandlar orden passiv, officiell och anonym till orden aktiv, kommunicerande och personlig. Annars förblir kyrkan motpolen i en modern värdedebatt.
Om Vikström nu träder fram och fyller det tomrum som finns, får han räkna med att trampa på en del ömma tår. Han får kanske också räkna med att offra en del av den interna stiftsfriden för att profilera sig externt. Han har förutsättningarna och tiden är mogen.
Den här söndagens budskap hittar ni förresten i rubriken och den liturgiska färgen är grön. Som sommaren.