Brandväggen runt Grekland stärks

Räddningen av Grekland har misslyckats. Landet klarar inte av att betala sina utlandslån och den ekonomiska krisen förvärrar läget dag för dag.
Nu handlar det om att rädda resten och långsamt faller bitarna på plats.
När Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarcozy som reaktion på en journalistfråga började skratta på söndagens presskonferens insåg alla vad helgens mellanetapp hade gått ut på: att tvinga premiärminister Silvio Berlusconi till insikt om att eurozonens framtid just nu hänger på vad Italien gör.
Eftersom Berlusconi i går sammankallade regeringen till krismöte kan budskapet möjligen ha gått fram, i synnerhet som landets lånekostnader åter närmar sig en kritiskt hög nivå.

Brandväggen mellan Grekland och Italien måste vara så hög att den eld som redan pyr inte får fart utan kan släckas direkt. Att backa upp Grekland är en pipa snus jämfört med vad det innebär om euroområdets tredje största ekonomi hamnar i fritt fall.

I morgon onsdag är förhandlingarna om en lösning på eurokrisen åter inne i ett avgörande skede. Känslorna gick heta under söndagens resultatlösa toppmöte i Bryssel. När Frankrikes president Nicolas Sarcozy i klarspråk uppmanade Storbritanniens premiärminister David Cameron att sluta gnälla var det ett klart tecken på att en fransk irritation sprider sig.
Sänkt kreditbetyg står Frankrike dyrt och gör i förlängningen deltagandet i räddningsoperationerna mer kostsamt. Flera stora banker är illa ute. Sarkozys förslag, att låta Europeiska centralbanken stå för fiolerna direkt eller via räddningsfonden EFSF, har stoppats av Tyskland.

Det är dags för ett beslutsamt steg närmare den dag då EU:s ledare kan slå fast att det värsta nu är över.
Tyvärr låter det sig inte göras så lätt. Och även om morgondagens träff och G20-mötet i Cannes nästa vecka utmynnar i beslut som medverkar till att åter etablera förtroendet för eurosystemet så kan vi bedöma det först i vår eller nästa sommar eftersom besluten ska omsättas i handling.

Grekland är alltså förlorat i den meningen att landet i praktiken är i konkurs. Bankerna som finansierat grekernas offentliga konsumtion tvingas gå med på att deras lån skärs ned med 50-60 procent eller mer - inte 21 procent som man kom överens om i somras.
Vart och ett land själv får ta ansvar för sina banker enligt den modell som Finland drivit på tillsammans med Tyskland och Nederländerna. Samtidigt uppstår frågan hur de skuldtyngda Medelhavsländerna ska klara av att backa upp sina banker.

Det är också oklart exakt hur räddningsfonden ska se ut. Tanken är att euroländerna inte ska skjuta till mer kapital utöver redan avtalade 440 miljoner euro. I stället ska fondens kapacitet utökas med hjälp av finansiella instrument, något som indirekt ökar riskerna för uppbackarna.
Angela Merkel ska i morgon bitti försöka övertyga Bundestag om logiken i de fullmakter hon begär för att kunna skydda eurozonen från total kollaps. Det är tyskarna som trots sin skepticism tagit över kommandot och om parlamentet, som nu har större makt, inte vill vara med faller en möjlig uppgörelse.
Ledamöterna har visat en ovilja att öka Tysklands risktagning och deras medverkan ska nu köpas med löften om att EU ska öppna möjligheterna för Kina och rika oljeländer som Norge att skjuta till mer räddningskapital.