Platt om mängdrabatt

Siffrorna kan användas som knölpåkar.

Vad kostar en finlandssvensk? Sannfinländarna söker nu allt ivrigare efter en prislapp. I skuggbudgeten som partiet presenterade i veckan får vi veta att "kostnaderna är anmärkningsvärda", men den exakta summan saknas.
Materialinsamlingen är dock i full gång. I Kyrkslätt drev en högljudd skara lokalpolitiker igenom en kostnadsutredning om finska och svenska skolelever.
I Hbl (21.10) kunde vi läsa om slutrapporten. I korthet kan den summeras så här: Ja, dagis och skolor på svenska kostar något mer än de finskspråkiga. Skillnaderna är dock små.
Orsakerna är främst att den finska inflyttningen till kommunen har varit större på sistone, vilket lett till större grupper och ett lägre snittpris för en finskspråkig elev. Slutsatsen är att service för en mindre grupp blir något dyrare än service för en större grupp.
För att komma fram till den här sanningen i Kyrkslätt krävdes en utredning på 85 sidor, ett digert jobb av tio personer och behandlingar i åtminstone fyra olika nämnder plus styrelse och fullmäktige. Kostnaderna är anmärkningsvärda, men den exakta summan saknas.
Vill man se något gott i det hela, så kanske nonsensutredningen i Kyrkslätt fungerar som ett avskräckande exempel i övriga kommuner. Vill man måla fan på väggen så får rapporten direkt motsatt verkan.
Den lätta vägen ur inflammerade jämförelsedebatter i besvärliga budgettider är att tillsätta en arbetsgrupp som räknar pengar. En landsväg i Lappland blir till exempel dyrare än i Nyland om man bara räknar priset per bilist.
Frågan kvarstår. Vad skall dylika siffror användas till? En frågeställning som inte är svartvit mår aldrig bra av att behandlas svartvitt.